Om idag. Tråkigt.

Nu har jag precis kommit hem. Det har varit en
ganska så dryg dag.
Först skulle vi hitta till ortopedakuten imorse
& sen var det väntan. Det är drygt att behöva vänta.
Men jag hade tur för det var inte så mycket folk.
Och på min journal stod det brådskande. Bra skit.
Läkaren kom in & bad mig klä av mig, jag kan inte
annat än att småflina varenda gång. Problemet var
bara att få av sig byxorna, där har jag ju tryckt in allt
överflödsfett & det var med nöd & näppe jag fick av
dom själv.
Han började göra en massa konstiga saker med mitt
vänsterknä & det gick alldeles utmärkt. Och sedan kom
det till mitt onda. Jag ville gråta lite, jag ville svära som
jag brukar göra men jag lyckades vara tyst. Tror bara
fan kom ur min mun två gånger. Rekord!
Han skrev en hel novell om mitt knä & skulle rådgöra med
en mer erfaren kollega. Och titta på mina röntgenbilder.
Kollegan kom in & han var värre. Jag ville nog mest slå
honom på käften & skrika fula ord.
Dom kom iallafall fram till att det är en meniskskada.
Yey. Det har jag gissat på hela tiden. Kanske är det jag
som ska bli doktor istället för min husläkare?!
Dom trodde även att jag hade en skada på knäskålen.
Eftersom jag har dödens ont där också.
Så nu blir det operation.. Inte nu omedelbart.
Men inom två veckor. Så snart som möjligt eftersom dom
tyckte ändå att det var akut, jag har ju gått med det länge nu.
Och det blir ju bara värre.

Jag är trött nu. Jag har ont i armarna & får sjukt med
träningsvärk. Jag har knappt fått sitta alls idag.
Det där hittepoet med kryckor är dumt. Och jag vet inte
hur många gånger jag nästan gått & trillat för att det
är så förbannat halt. Mamma tyckte det hade varit bättre
om jag brytit benet sa hon, då hade jag fått komma in direkt.
Ja, så kan man ju också se det.

Idag måste jag fixa en massa saker, känns som om det
kommer ta evigheter. Jag är inte i form efter min undersökning.
Alyssa ska firas imorgon i vilket fall som helst
så lite energi får jag ju lägga ner.
Tårta ska fixas, det är prio ett för henne. Och jag hade helst
av allt bara varit ensam, jag är irriterad som fan & känner
inte för något. Inte för att ha folk här heller för den delen.




Och varför säger du aldrig någonting?.
Jag tror inte att det finns någon chans.



Kommentarer
Postat av: iA

Uschia mejj fy fan så det lär ha kännts...



Och fiifan så underbar miss li är...jag kan älska uti knäskålarna (pun intended) hennes texter.



Kram o krya te dajj

2009-12-18 @ 18:00:32
URL: http://www.iaiam.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0