Som en virvlande storm
Jag vet inte var den kommer ifrån. Men min energi är obotlig.
Det kan även kallas rastlöshet.
Gick min dagliga promenad hem & springet i benen försvann inte.
Jag känner att jag måste göra något, något utanför allt det där vardagliga.
För tillfället är jag sugen som fan på äventyr!
Bara känslan av att åka iväg nånstans & inte veta var jag hamnar.
Men. Här sitter jag. Fast.
Fast för att jag ska jobba hela sommaren.
Fast för att jag inte vill lämna Alyssa till någon annan. Hon är ju min!
Jag hade bestämt att vi skulle åka på semester i sommar.
Till värmen. Nu blir det inte så.
Det längsta hon kommer är till Strängnäs?! Top notch?
Jag är besviken. Men det spritter fortfarande i benen.
Jag är som en virvlande storm. Jag är en hel orkan?!
Det är tröttsamt att hela tiden göra samma sak.
Inspirationen försvinner. Jag behöver skratt. Spontanitet.
Varför är människor så rädda för att vara spontana.
Att kunna lita på sådant som inte är bestämt?
Det handlar om att leva fullt ut. Att inte gå miste om chanser i livet.
Jag vet hur snabbt det kan ändras.
Då är det bättre att ha gjort allt det man aldrig vågade eller kunde
tänka sig att göra. För om det väl händer något har du inget att ångra?
Jag ska fortsätta göra allt det där som faller mig in.
Även om det sticker i andras ögon. Jag ska spendera mina pengar
på onödigheter & impulser.
För vad ska jag med en jävla massa pengar till om jag bara ska spara allt?
Men idag, idag vill jag göra något himlastormande.
Och jag kan fan inte komma på vad?!
Det finns för mycket energi för att ens kunna tänka!
Mi casa su casa, mitt hem är alltid öppet för er! Borås hade behövt 2 som dig och Alyssa allt. Älskar dig. Puss frugan din