Ceejvlas

Jag blir snart helt jävla less på mitt arbete.
Den där kvalitén vi ska ge våra brukare blir enbart
skit.. Det är kontorstid snarare, fixa detta, fixa annat skit.
Jag blev galet förbannad idag. Jag skulle vara ledig, vilket jag
absolut inte var som ni förstår. Jag går in & tar mer än ett halvt
pass för vår teamledare som tror att hon kan göra som hon vill.
Jag gjorde klart för henne redan förra veckan att jag inte
kunde ta något pass för henne. Ändå står jag uppskriven på
fler pass som egentligen är hennes enbart för att hon inte kan börja
som alla andra. Hon kan inte börja klockan sju.
Hon sa att hon skulle ta sitt pass. Men i fredags kväll när jag väl hade
slutat så ringde hon & sa att hon inte alls kunde.
Synd om henne, men det är inte min eller någon annans uppgift att
lösa det problemet. Idag fick jag gå hem alldeles för sent.
Jag har fått sitta & försöka lösa resten av hennes pass, men det fanns
ingen som kunde komma in med så kort varsel.
Jag undrar om hon tänker enbart på sig själv eller på  dom som bor där
& resten av personalen. Hon skiter helt enkelt i vilket.
Jag har pratat med chefen fyra gånger & nu blir det tydligen åtgärder.
Hon ska ha ett samtal med mig & teamledaren för att teamledaren är
sur för att jag inte ställer upp. Eller för att hon inser att det är hon som
hamnar i skiten, inte jag. Det är inte lönt att försöka få mig att vara det
svarta fåret när jag har så många fler på min sida som hört vad jag
har sagt & vad som är rätt & inte rätt. Hon har inte några som helst fler
pluspoäng i någons ögon för att hon är teamledare. En dålig sådan också.
Det är hennes pass, inte mitt. Och hon har bara tagit för givet att jag skulle
ha tagit det.
.
Jag har inte gjort annat än att jobba ihjäl mig under den tiden jag har
jobbat där. Hon har varit där i två veckor & redan gjort alla förbannade
& hon är långt utanför gemenskapen. Hon gräver sin egen grav &
nu har det gått så långt att vi inte ens får skriva vårt eget schema,
det ska chefen göra. Det innebär att hon får gilla läget & börja klockan sju
som alla andra. Det är skönt att ha en chef som man kan kräka av sig till
& nu orkar jag faktiskt inte vara snäll längre.
Jag ska inte göra andras jobb åt dom. Jag har fått ta så mycket nu för
att andra är lite lata & inte gör det dom ska utan försöker delegera ut
uppgifterna till andra. Det betyder också ett sämre arbete & att saker inte
blir gjorda.
Nu är jag så trött för att jag dessutom fick jobba över & att jag fått sitta i
telefon halva dagen & sprungit runt både här & där & stressa stressa stressa.
Det är inte kul längre. Jag vill göra något som känns bra.
Något som ger mer värde.


Jag är bara så irriterad. Det är inte kul att komma hem & ha hela eftermiddagen
framför sig att göra något kul på när det bara ligger en sjuk irritation i hela
kroppen & gror. Jag vet att jag säger att det inte är lönt att hänga upp sig på saker.
Att tänka på sådant. Men ibland går det bara inte att koppla bort.

Jag ska betala lite räkningar nu så får jag iallafall det överstökat.
Det börjar ju trilla in några stycken nu & jag vet banne mig inte vad
jag gör för att få så mycket räkningar?!?
Tråkigt men sant. Betalas ska dom ju hur som helst.
Sen ska jag väl städa undan & slappa lite. Jag är så trött så trött i huvudet.


Och så tycker jag det är skittråkigt att sakna min baby.
Han som borde vara prioritet nummer ett.
För det är han värd. Och jag skulle faktiskt behöva lite av honom
här & nu.
Nu är det riktigt jobbigt med avståndet. Jag tror nog inte att jag
står ut med det länge till... Blä!