Ceejvlas

Jag vaknade lagom tills alarmet egentligen skulle tjuta utav bara fan. För att vara exakt 06.12. Jag vann igen.
Jag hann före det förbannade alarmet. Men jag skulle inte kliva upp. Det var det som var grejen.
Så jag vände på min blekfeta röv & försökte somna om, och det gjorde jag minsann.
Kors i taket & allt annat tjofräs & lite jubel för att det gick. Det hör ju inte till vanligheterna att jag sover.

Men jag var alldeles ensam när jag klev upp. Det kändes sådär. Är det något jag ogillar så är det att vara ensam.
Ingen att prata med, ingen att mysa med. Det känns som om jag har stekt min sista strömming & blivit helt övergiven här i dystra Eslöv. Det är inte en själ som vill vakna upp här, fast på mötet igår så tyckte mannen jag talade med att det var en bra stad för barn. Ja, kanske?
Om man vill vakna upp & inse att det inte händer något alls. Men inte ens mitt barn har jag här.
Så här går jag i mina undies & strumpor, för jag behöver ju faktiskt inte vara sådär snygg eftersom jag är ensam, jag dansar lite till Timberlake & dricker mitt kaffe utan att spilla. Det är otroligt men sant.
Det är kråksång & allt det där som hör till ensamhetstidsfördriv.

Och jag har tråkigast i världen. Idag är en sådan dag då jag vill göra hundra miljoner saker, men inte kommer loss. Jag måste se mig om efter en ny lägenhet. Det börjar väl bli dags att verkligen lägga ner lite energi på det.
För jag lär ju inte bygga det där huset jag tydligen skulle bygga. Inte nu & inte går det på en vecka.
Om jag har tur så tar det inte heller åtta år som det gjort för de på Arga snickaren igår. Jag hade fått bryt.
Jag ska hämta mitt pass, för det är sådant som är bra att ha om jag idag skulle få för mig att packa väskan & åka till Maldiverna eller något. Man vet ju aldrig? Jag kan vara sådan. Men inte nu på sekunden, det var nog mer förut. Jag borde sola, för stackars folket skulle bli bländade av mig & min obefintliga solbränna.
Det finns en miljon andra saker också som borde göras.
Men jag tror jag dricker mitt kaffe här med tjockröven placerad sådär fint i soffan en stund till.
Och så lyssnar jag lite på Jumper som är så gamla att jag nästan blir rädd över att jag verkligen har levt så länge.
Men när jag såg dem så var de inte sådär gamla som de är nu. Och inte jag heller.