Ceejvlas

Det blev inte klackarna i taket idag. Min bihålsinflammation gjorde sig påmind lagom till eftermiddagen & det var bara att knapra i sig lite smärtstillande & hålla huvudet still.
Så vi spenderade vår kväll med att dansa till sångerna i "Så ska det låta" & senare skratta som en tok till
"Solsidan". Det måste vara den roligaste serien ever. Kvällens avsnitt dog jag nästan av.
När barnmorskan frågade om han ville smaka på lite bullfitta. Eller bullfika som hon menade.
Fy fläsk vad roligt!!

Nu sitter jag förstås helt ensam med ett sovande barn bredvid mig.
Hon var lagom tjurig när hon kom hem ifrån sin pappa. Som vanligt då.
Det är inte roligt alls, allting är bara fel fel fel. Ingenting passar & lika envis som sin mamma kan hon vara.
Men det lättade efter ett tag. Hon kan inte vara tjurig på sin mamma i evigheter när jag är så förbannat rolig.

Jag hatar verkligen det här med att vara ensam. Det är minsann det tråkigaste som finns.
Det måste bli andra bullar med det. Jag är i behov av sällskap. Kanske inte dygnet runt, men ofta.
Nu när jag har blivit en sucker för närhet så blir det lätt abstinens, för min del.
Hur ska jag kunna ändra på det?! Finns bara ett sätt. Eller så får jag skaffa en sådan där jävla nakenkatt
 (ännu bättre en naken man?) som kan hålla mig sällskap. Jag är ju för fan allergisk mot pälsiga fän.

Så vad ska jag göra resten av min vakna natt? Jag förstår inte riktigt hur jag kan vara vaken så mycket.
Jag sover ju tamejtusan ingenting om nätterna & kliver upp ofantligt tidigt.
Och nu råkar jag lyssna på Abba, vem tusan har lagt till sådan musik i min playlist?
Jag gillade dem förut, ända tills Ally spelade isönder mina trumhinnor med deras trallvänliga sånger.
Nej, nu ska jag nog slå på en film & försöka att inte tänka så mycket på allt som tär.

Det börjar närma sig nu. Två veckor ungefär. Sedan är kriget igång. Jag måste vara förberedd, därför tänker jag på det ständigt. När det är över ska det bli stora förändringar.