Ceejvlas

Jag kan verkligen inte sova. Jag har väl knappast försökt.
Men mitt huvud går på helvarv. Eller hjärnan snarare
Är det så för alla? Att tankarna kommer lagom tills man lägger huvudet på kudden.
Jag hatar verkligen att vara en sådan obotlig tänkare.
Det finns så mycket som jag vill ha svar på. Vissa kanske självklara saker.
Men jag vill ändå höra det. Jag får inga svar såklart.
Kanske borde jag berätta hur jag känner först? Någon kanske väntar på samma svar som jag gör?
Att känna sig oviktig måste vara den jobbigaste känslan i världen.??
Eller?..
Sova skulle jag nog göra.



Och jag tycker det är fel att sakna. Men jag saknar så det gör ont.
Jag lider av svår abstinens men jag vill inte verka sådär desperat.
Det är inget vidare att vara här & han där.
Han är underbart fin & har tagit mig med storm, jag älskar.
Men jag blir en bitterfitta av allt väntande & att vara allt annat än nära.
Och jag vet inte hur han gjorde? men i allafall så är det honom jag vill ha.
Alldeles för mycket & lite till.
♥♥