Ceejvlas

Jag hade ingen som helst lust att jobba idag, har fortfarande ingen lust.
Det är konstigt att jag har tappat lusten för allt, måste ju finnas någon orsak och jag tror redan jag vet.
När man måste börja halv två en dag som man egentligen börjar fyra så känns det lite tyngre.
Det tar emot lite mer och jag har inte kunnat hitta på något roligt, som för att liva upp dagen.

Jag fixade mer trall så nu är det klart! Några blåmärken och svordomar senare ser det ju nästan nice ut.
Men den jävla stenen räckte inte, snacka om att kunna uppskatta helt galet.
Så är det när jag inte orkar tänka. Jag har ju så mycket annat jag behöver hålla reda på så man blir ju lite vrängd.

Aja,det var ju kul att Erika ringde mig innan och var hungrig. Det var jag med. Skithungrig.
Men som sagt så jobbade jag och kunde inte ta den där bakade potatisen som lät så fakkin jäkla gott.
Så hon for iväg med Ann istället och den apan smsar mig, medan jag sitter och tråkar.
Jag tycker faktiskt inte ni har rätt att ha kul utan mig!! .. ;)
Men jag tycker om er ändå. För ni snackade säkert om mig heeela långa dagen eftersom jag är så speciell!
Och Erika, nästa gång vet du vad som väntar.. En TipTop up yours!

Nu är jag snart jättetrött och hoppas få sluta innan elva.. Men det är som sagt ovanligt att jag ska få tid över för mig själv. Jag hinner ju fan knappt raka muttan längre.. Jag håller på att förfalla och bli galen. Allt på samma gång.
Fast det är väl till en fördel om allt sker på samma gång, så slipper jag det kanske senare.

Och jag känner på mig att jag hade vunnit pengar idag, men jag glömde lämna in min vinstlott.
Attans.

Nee, man blir sugen på att ligga av att sitta här och sitta.
Så nu får jag sluta pausa och börja jobba!

Jag ville verkligen inte vakna hemma idag!! Jag som hade sett fram emot att få roomservice ;)
Men men, sånt man får stå ut med helt enkelt.
Gick upp till mamma och tog mitt morgonkaffe & cigg, busade med Alyssa.
Det första hon sa till mig var : Varför är du hemma mamma?!
Och likadant mamma..
Annars brukar det vara 'när kommer du hem?'
Va faan var jag inte borta för?! =P

Ska väl planera dagen lite och se vad den för med sig. Vädret är verkligen inte på topp.
Och lusten till att göra något infinner sig inte idag heller.
Det är väl det sämsta någonsin att vara så osugen på skoj..... But what to do?

Här finns hundra miljoner saker att göra här hemma.
Men att måla känns inte kul, det som annars är hur roligt som helst.
Jag kan inte tapetsera, för jag har varken tapeterna eller skillz!
Lägga trall hade jag kanske kunnat göra, men då måste jag först köpa mer.
Och det känner jag inte alls för.Det måste iallafall göras innan säsongen är över.
Ohh shit.. jag måste ta semester!!

vi packar våra saker och bara drar iväg, får se vart vinden bär oss och var vi hamnar??
skulle inte det vara skönt?! Slutdestinationen oklar.. Farewell suckahs!
Meeeeeeeeh! .... tips?


Man kan inte vara hemma idag?!

Jag är så trött på att vara sjuk, en dag mår jag rätt okej, en annan vill jag bara begrava mig under täcket och bara ligga där tills allting försvinner.
Mitt tempo tillåter inga sjukdomar. Jag vill inte behöva begränsa mig bara för att jag är sjuk.
Och det mina vänner får jag lida för idag.
Mitt huvud känns som bly, mina ögon rinner, jag hostar och snorar. Det är inte kul längre.
Min ork börjar ta slut och allt jag vill är att leva lite mer.

Alyssa vaknade just.. Tänk om man hade fått sova så länge!
Hon ropade på mig och sa att hon hade älskat mig hela dagen.. Sånt är mysigt.
Men sen började hon svamla om att hon ville flytta in i min mage igen.. Hmm det går jag inte med på. Där säger jag tvärt stopp. Aldrig mer!! Det är mysigt med bebisar, men jag vill kunna lämna tillbaka bebisen om den skriker oavbrutet i flera timmar. Jag vill slippa ligga vaken på nätterna och framför allt slippa bli tjock!! Så nej, Alyssa får inte flytta in i min mage..Och ingen annan bebis heller för den delen!

Igår var det shopping igen. Som om det skulle vara något ovanligt.
Vi begav oss till Ikea. Det var inte jag som skulle köpa något.. Men, det slutar med att jag ändå är fullproppad med saker. Det finns ju alltid något som är bra att ha, som är helt jävla onödigt som jag ändå måste ha för att det är förbannat snyggt. Som om det inte var nog så blev det en vända till senare på kvällen!! Inget går upp mot att gå på Ikea två gånger under en dag!
Vi åkte vidare till malmö för att sätta oss på L'angelo.. Bästa laxplankan ever!
Det blev lite öl och snack under tiden fotbollen fanns där i bakgrunden.. Mindre roligt att det var tillfälligt avbrott mest hela tiden. Fast sen och andra sidan, who gives a fuck?! Det var inte därför vi satt där, för att kolla fotboll..
Kvällen blev rätt sen trots att det kändes som om vi bara suttit där en stund. Alla minutrar bara rinner ifrån oss.
Varför vill jag aldrig att mina lediga dagar ska ta slut?

Idag är det jobb igen, och som alltid har jag ingen lust.  Kanske ska rota fram numret och sjukanmäla mig. För det skulle bli första gången då!!

Den där känslan gnager ibland alldeles för mycket för att jag ska kunna tänka på annat.
Jag sitter & analyserar varenda ord, varenda jävla liten vokal & konsonant blir till ett helt projekt att lösa. Är det inte konstigt att vi inte kan gå tillbaka för att se vad som gick fel. Ibland är känslan av att man drunknar alldeles för påträngande. Jag har aldrig någonsin känt såhär förut. Hela världen vänder sig bort när jag försöker förklara. Jag är inte densamma. Jag kommer aldrig någonsin igen bli som jag var då, jag vet att jag inte kommer dö av att känna som jag gör.
(I hope you feel much worse than me.)
Jag vet att snart så kommer det en frihet jag inte haft på flera år. Snart kommer jag att vara ensam, men stark. Något fick mig att inse att jag klarar mig så jävla mycket bättre själv. Jag har inte samma huvudbry med hur dagarna ska bli, jag behöver inte ha magont för att någon kommer vara där och ställa 20 frågor om precis allting.
Men det gnager ändå lite för mycket för att jag ska vara helt fri.
Det är svårt för någon annan att se hur mycket längre jag har kommit.. Att jag kunde släppa allt och gå vidare.
Fuck den där känslan, fuck analyseringen av allt.. Jag lever nu och inte imorgon?

Jag skulle verkligen behöva mer frukost. Men min lust är lika med noll att stå och fixa något.
Varför kan det inte stå frukost på bordet när man kliver upp?.. Lyxfrukost inklusive allt.. Det hade varit rena drömmen att kliva upp då. För kvart i sex är min motivation inte så vaken, det blir på sin höjd en stor jävla kaffe. Framåt halv sju är jag som ett barn i afrika, svulten och grinig.

Men nu ska jag nog

Jag undrar om det är mindre jobbigt att förkyld eller om det är mer jobbigt att jag jobbar hela helgen?
En 40 timmars helg är inte direkt att hurra för när man har nästan 39 graders feber... Trust me.  Men snart är den slut.
Och jag har aldrig längtat så mycket efter en dags ledighet.. Me like.

Midsommar passerade utan att märkas av särskilt tydligt. Det pissregnade och åskade, jag var sjuk sjuk.. och jobbade. Jag vet inte ens om jag kan numret dit jag ska sjukanmäla mig?? Varför ska jag kunna det? Alla litar ju blint på att jag pallar allt hela tiden. Först när jag började hos "honom" jobbade jag en månad på raken.. hmm och inte ens fick jag ett tack. Nu sitter jag och funderar över varför jag jämt är så jäkla snäll. Jag får ju inget för det... Men iallafall så är det söndag idag, och jag har vägrat göra för mycket.

Jag mår fortfarande som en påse skridskor i sahara. Hur fräscht är det att snoret rinner, men jag vet ju att vissa har lösningar på det när man ska sova.. Man stoppar papper i näsan så slipper man snyta sig..!! Haha får väl testa och bedöma hur bra det är egentligen.. =P

Det enda som kan trösta mig nu är att det snart är lön.. Då får jag shoppa bort förkylning, frustration och all tvekan.
Dom säger att jag blivit shopoholic, men jag unnade mig aldrig saker för ett år sen. Jag ger dom fingret! För nu är det min tur att leva livet.. LIVING DA DREAM!

Nee, fy fan.. Nässpray... Vem fan stal mitt nässpray?!?

Det spelar ingen roll hur många dåliga val i livet man gör. Dom finns ändå kvar som ett öppet sår eller som ett fult jävla ärr. Jag har gjort dåliga val, skitdåliga val & ännu sämre val i livet, vissa saker kan jag leva med som ärr. Jag har förlåtit mig själv för dom, jag har lagt dom på hyllan & gått vidare.
Det sämsta valet i livet måste jag leva med.. För alltid, vare sig jag vill eller inte. Det kommer alltid att finnas kvar som ett stort jävla öppet sår som kommer infektera mitt liv. Jag kommer aldrig någonsin förlåta mig själv för det, jag kommer att ångra det valet så länge jag lever & skämmas över det.
Jag förstår inte hur hjärnan kan bli så totalt blockerad & tro att det man gjort är rätt?! Hur i helvete kunde jag ens stå ut så länge som jag gjorde. Jag har insett nu att det mest har dragit mig ner mot ett bottenlöst hål, längre & längre ner utan att jag ens har märkt av det.
Nu märker jag av skillnaden. Jag lever för första gången. Jag vågar göra det jag gör utan att ens behöva ursäkta mig. Jag försöker inte vara någon till lags eller snäll bara för att jag skulle kunna såra någon. För jag orkar inte längre. Det tär mig itu att jag varit så blind & inte valt mina egna vägar i livet, utan mest följt med. Låtit andra styra medan jag gjort tysta uppror. Jävligt tysta. Tills den dagen då jag insåg hur mycket mer jag har att leva för. Mina val har format mig till den jag är idag, men fortfarande hade jag hoppats att jag hade kunnat nå den inre friden på annat vis. Genom att ha levt klokare & gett mig själv den tiden jag behövde.
Att gå vilse handlar om att hitta rätt igen, men att det skulle krävas en sådan stor omställning för att nå dit kunde jag aldrig tro.

Det gör inte ens ont. Jag har inte fällt en enda tår. Det handlar inte om att jag är sorglös på något vis, men det är som om jag alltid har känt det inom mig. Någonstans har det undermedvetna gnagt, försökt tala om för mig what to do.

Jag vill tro att det finns mer, att detta inte är allt.

Allt händer av en anledning, mina val är också det som har gjort mig starkare. Det som gör mig starkare gör någon annan svagare. Men jag har nått den punkt då jag måste tänka på mig själv.

Inte på hur andras val & handlingar fått konsekvenser för dom. Det är inte jag som tvingar dom till att handla så som dom gjort. Det ska inte jag b