Ceejvlas

Jag borde berätta resten av historian som jag inte berättat ännu, det tog inte slut där.
Nej, för den verkar vara oändlig den här historian. Det är skithelvetesknulltråkigt.
För att jag ville ha tillbaka Alyssas saker som jag har köpt så drar han in allt annat.
Det här handlade om Alyssas saker, inte om något annat runt omkring.
Men visst, jag märker att det är mig han vill åt. Det är mig han vill skada.
Och eftersom han har ett sådant tragiskt liv & inte har någon annan sysselsättning än att sitta & trakassera mig så får jag ta smällarna. Det är jag som blir lidande, han vet inte hur illa han gör Alyssa, han sitter där med oss som måltavlo,r som enda nöjet i sitt liv. Och kan inte han glädjas åt livet så ska fantamej inte jag eller Alyssa heller göra det, det vore ju orättvist att vi får vara lyckliga.
Men vi valde ju faktiskt livet framför ett fönster femton meter upp. Jag tänker lite längre.
Jag gör inga förhastade saker & jag tänker framförallt på mitt barns bästa. Det har då minsann han aldrig gjort.
Isåfall skulle man inte ha hoppat.

I vilket fall som helst så får det bli något för imorgon. Nu är jag slutkörd.
Jag vill verkligen inte lägga ner mer energi på någon så ond som honom, men det är svårt att låta bli.
Hjärnan är liksom full av rullstolar & hjärnskadade. Ungefär så.
Jag stör mig på precis allt med den människan. Och jag hatar hur han kan neka Alyssa sina saker.
Miffo deluxe.

Nu blir det sängen. Mest för att jag ska ligga & vrida & vända mig. För sömn får jag faktiskt inte så mycket av nuförtiden. Jag sover bara bra bredvid den där mannen som är min stora kärlek.
Inatt får jag sova bredvid min lilla kärlek. För hon har feber. Oj vad hon har feber stackarn.
Så jag får ladda upp med dricka, nässpray & tonvis med papper. Hon som aldrig förut har varit sjuk får allt nu.
Man kan tydligen inte alltid glida på räkmackan. Jag har halkat av den lite.