Ceejvlas

Jag vet inte vad det är som inte gick fram där på det otroligt långa mötet i familjerätten?
Det sista de sa var ju att han inte fick höra av sig. Jag tycker det är så obotligt skönt att slippa allt ringande ifrån honom & jag har njutit av det tysta.
Men vad är nu detta? Han har börjat smsa istället. Är inte det samma sak? Att höra av sig.
Nog för att jag slipper höra den långsamma nervirriterande rösten, men jag blir minst lika irriterad på sms.
Jag visste att han inte skulle klara av att inte höra av sig. Det måste vara jobbigt att inte ha koll på vad jag gör.
Helt ovetandes om vad vi gör & framförallt helt ovetandes om var vi befinner oss.
Det stör honom så in i helvete att det bara inte går att låta bli att höra av sig, jag vet att det kliar i fingrarna på honom. Han vill så gärna ringa mitt nummer bara för att det är ju det han brukar göra.
Det är det hans dagar går ut på. Nu får han ju arbeta lite mer för att kunna skicka ett sms, det är inte bara att trycka in sitt favoritnummer på snabbvalet & ringa om & om igen.
Bra med lite träning förstås, men fortfarande så får han ju inte.
Jag nekar inte Alyssa till att prata med honom, hon ringde faktiskt i förrigår. Det tillåter jag, om hon vill.
Inget tvingande att hon måste. Det är upp till henne om hon vill berätta något.
En gång har hon ringt sedan vi var i familjerätten. En gång. Inte så ofta annars heller förstås.
Men jag känner inte att hon har ett så stort intresse av att prata med honom. Det var samma löften som alltid.
Det var samma frågor som annars, inget som hon aldrig har hört förut.
Men att lova saker som inte blir av är kanske lite i att ta i. Vadå när det blir varmt?
Kan man inte göra saker annars, när det inte är så varmt?
Jag vet. Vi roar bara våra barn när det är varmt. Bara då. Så lama löften.

I vilket fall som helst så vann jag denna gången. För som de sa vore det ju pinsamt att vara den första till att göra fel. Och i vanlig ordning har jag skött mig exemplariskt. Jag klargjorde att jag skulle höra av mig om det var något som jag ville underätta honom om. Men att smsa & fråga om jag har skickat mail är väl lite väl?
Jag berättade lite fint att det isåfall finns ett mail i inboxen på hotmail.com, finns det inget har jag antagligen inte mailat heller. Men bara för att höra av sig. Känns lite sådär osmart att fråga sådant? Eller höjden av dumhet?

Jag bara stör mig. Otroligt.
Aldrig ska jag få vara ifred.