Ceejvlas

Jag vaknade långt innan klockan ringde. Med fin magvärk. Today is the day.
Det var omöjligt att ligga kvar i sängen för att försöka somna om.

När klockan var runt åtta så ringde Sara. Den kvinnan borde varit på jobb då, men hon ringde för att berätta om hennes försvunna farfar. Jag såg aldrig till honom igår här omkring.
Min stackars Sara har varken fått sova eller ta det lugnt. Hon om någon behöver lite ro i kroppen.
Denna gången gick det inte lika bra som det annars har gjort.
Och jag hoppas innerligt att det går bra, att allt blir bättre & att det får bli värdigt efteråt också.
Jag tänker på er & jag finns alltid här för er. Oavsett vad.
Men Sara hon tänkte på Alyssa & på att hon inte kunde ta henne idag. Nej, det förstår jag så väl.
Alyssa förstod & har såklart tusen frågor. Som om olyckor är hennes vardagsmat.

Jag ringde mamma för att säga att Sara inte kunde ta Alyssa. Vad tror ni min mamma gör?
Jo, hon ligger & pratar med gustavsberg. Kul! Så hur som helst så måste jag lämna Ally till en kräksjuk mamma för att komma iväg till familjerätten. Det kunde ha börjat bättre idag faktiskt.
Det går såklart inte att förutspå alla sjukdomar eller olyckor, men det känns som om det är en otursdag idag helt enkelt. Världen står still, det är mer grått än ljust & jag får lite panik över allt.

Nu ska jag ta ett djupt andetag & smälta dagens nyheter.