Ceejvlas

God bless kaffe. Jag dricker min första kaffe nu.
Det är skandal om man knappast kan leva innan morgonens första kaffe annars.
Vi är kvar i Helsingborg, jag var obotligt sjuk igår tyckte jag & orkade knappast ens tänka tanken på att sätta mig på ett tåg för att åka hem. Det var ett jävla frossande för att sedan svettas lite. Feber kan det kallas?
Jag blir förbannat gnällig när jag är sjuk, en förkylning kan vara livshotande för mig. Så känns det i allafall.
Men det var väl kanske inte för att jag var så dålig som jag egentligen stannade.
Det är ju faktiskt mycket mysigare att vara här än att sitta hemma ensam som en förbannad rugguggla.
Jag tycker inte det är så jefla kul att vara själv. Jag hatar det.

Alyssa tänker stanna här i fjorton dagar säger hon. Det är ju bra att hon trivs & alla de där måsten som finns bryr ju inte hon sig om. Inte det minsta. Hon berättade att hon kunde ju faktiskt gå i skolan här.
Men om fjorton dagar går hon ju inte i skolan så det spelar ju inte så stor roll.
Och att de ska ha "utfärd" eller vad de kallade det för de stora barnen som ska sluta dagis
bryr hon sig inte heller om. Det har hon varit på förut. Jag undrar var?
Fast det är klart, jag hade också kunnat stanna för att få så mycket tid som möjligt med min kära älskling.

Idag tänker jag på Sara & familjen hela dagen.
Jag hoppas att det inte är sådär plågsamt för farfaren & att han får vila lugnt sen.
Allt har ju gått så snabbt så jag förstår chocken. Alla de där faserna som man ska gå igenom.
Men jag finns här precis när som. Vilken tid på dygnet som helst.
♥