Aj, min snippa.

Jag var inte så sugen på att kliva upp imorse. Jag hade lätt kunnat stanna kvar i sängen, mest för att jag visste att dagen inte skulle börja med något sådär jättekul. Jag tycker inte det är så kul att tvångsvisa min snippa för okända män & absolut inte för flera stycken samtidigt.
Jag satt där i väntrummet alldeles ensam & helst hade jag ju inte alls suttit där.
Alldeles för tidigt kommer mannen med det långa håret & ropar upp mig.
Det kändes ganska så onödigt kanske eftersom jag var den enda som satt i det förbaskade väntrummet.
Det var artighetsfraser & så skulle han kolla min journal & så ritade han lite snippor för att förklara hela grejen.
Jag hörde nog inte ett enda ord av vad han sa, jag bara stirrade på hans nerklottrade snippor & försökte hitta en nödutgång ifall jag skulle behöva fly.
Han visade in mig i det fina rummet.. Eller fint var det inte?
Jag undrar alltid varför de inte har något kul att titta på i taket vid sådana här tillfällen.
Istället fick jag ligga & stirra på flugskitar i taket där på tredje våningen med snippan upptryckt i hans ansikte.

Sköterskan satte klisterlappar på benen av någon anledning. För att nu jävlar skulle de elda upp mig inifrån.
Det var så jävla fullt i snippan att det mest var obehagligt. Sådär mycket verktyg har man väl bara i sin verktygslåda, inte i min snippa?!. Bedövningen var en klass för sig. Attans rabarber vad det kändes.
Och sen började hjärtklappningen. Det var fullt med adrenalin i bedövningen & det var lika obehagligt som att få kontrastlösning insprutat. Sedan skulle han börja med sitt jobb.
Att försöka slappna av när de är uppe i snippan & klipper, bränner & håller på är inte direkt världens lättaste uppgift, jag ville ju helst ta mina björn borgare på mig & springa. Men det var bara att snällt ligga kvar på rygg.
Efter en tjugo minuter nere i de södra delarna tittar han upp & säger -Det var det det.
Ja jo, jag tackar djupast! Så nu är snippan helt fucked up.
Hela kroppen skakade av allt adrenalin & när jag hade fått på mig brallorna så frågade han om jag ville se det han hade skurit bort. Jag är ju faktiskt ganska så äcklig när det kommer till sådant. Jag gillar äckligheter.
Så jag ville såklart titta. Nu får jag inte bilden ur huvudet.

Han frågade om jag ville sitta ner & vila lite, men jag ville mest komma ut för att ta en cigg för att lugna nerverna.
Bara det att jag knappt kunde gå. En schmishandlad snippa kan tydligen ställa till problem med gåendet.
Jag går som om jag blivit påsatt av en elefant. Verkligheten kan vara ganska så grym emellanåt.

Nu ska jag vila mig lite. För jag har dödens ont. Eller kanske inte dödens ont, men förbannat jävla ont.
Och jag vågar minsann inte kissa heller.

Kommentarer
Postat av: Becka

Påsatt av en elefant? Uuuh, det var ju Gul & Blå låten.... den gillade jag!! ;)

2010-05-18 @ 13:52:49
URL: http://bluflowagirl.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0