utmanad.
Det är underbart att vakna klockan halv sju när jag hade ställt klockan på kvart i åtta för lite sovmorgon.
Hujeda mig vad jag inte var pigg, men det slår väl aldrig fel när man bestämt sig för en sovmorgon?
Då vaknar jag alltid långt innan klockan tjuter utav bara fan.
Jag är lite dyster med magont & annat tjofräs som man gärna får lov att ha en fredag med för mycket stress.
Idag står det tvättning på schemat & jag brukar ju faktiskt försöka hålla mig undan måsten utav det slaget.
Vem i hela helvetet tycker det är kul att hänga upp tvätt & irritera sig över andras äckligheter i en tvättstuga?
De som känner mig vet att jag har lite av en fobi mot allt som ska delas med okända människor.
Och att vika tvätt? Jag ser liksom ingen meningsfullhet i att vika tvätt. Jag brukar ju faktiskt överlåta det till en stackars människa som anser det vara roligt. Min mamma. Hon gör ju det frivilligt.
Hon är en sådan som lätt hade kunnat stryka sina mammatrosor också.
Jag har inte rört ett strykjärn de senaste fyra åren. Det händer att jag sätter en tvättid.
Det händer lika ofta att jag glömmer bort den också. Ändå är jag en sådan som tycker det är läskigt att använda samma tröja igen om den inte är tvättad emellan.
Senare idag ska vi styra våra blekfeta arslen mot den stora staden ganska så långt bort.
Det innebär att vi måste byta tåg & vänta de vanliga tjugotvå minutrarna i Lund för att sedan vänta lite till, för att tågen alltid är försenade. Tågen mot Göteborg är alltid fullpackade med folk & en lite klaustrofobisk känsla kan lätt uppstå när det står äldre män tryckta mot min baksida. Det finns liksom ingen naturlighet med att ha äldre män med slemmig hosta tryckta mot baksidan. Men vad gör man inte för lite kärlek?
Jag börjar ju känna av en viss abstinens här nu. Det känns som evigheter sedan vi träffades & i min värld är ju faktiskt en hel vecka en evighet. Men what to do? Det är klart att jag vill träffa honom jämt.
Jag tycker att han ska skaffa sig en flickvän några mil närmre men jag tänker inte avsluta något, jag är dålig på att avsluta saker. Och uppenbarligen tänker inte han heller göra det. Det känns ju bra, för hur dum i huvudet jag än är som ibland tycker sådana saker så är han den enda i hela världen som verkligen varit något att hänga i julgranen. Inte för att jag tänker hänga honom i julgranen, jag menar bara att han är en sådan som jag faktiskt inte vill bli av med. Det är snarare tvärtom. Jag vill ha mer. Och mina vänner, hur ofta har det hänt?
Aldrig för att räkna med enkel matematik & jag är ingen matematisk person. Jag kan knappt lägga ihop ett & ett.
Det jag inte förstår är hur han har kunnat få mig sådär människolik.
Han måste vara utomjordisk eller bara jävligt speciell. Men jag älskar ju honom ändå.
Om vi ska prata om värmen så finns den ju faktiskt utanför dörren nu. Det är en senastion som jag sent ska glömma. Till nästa år vill säga. För minnet är bra men kort.
Det var ju behagligt att kliva ut genom dörren åtta imorse & inte ha halsduk. Nu är frågan vad jag ska ha på mig.
Mina garderober är fulla, men antingen har jag lagt på mig några kilo så att fläsket trillar ur eller så passar det helt enkelt inte min smak. Jag borde köpa mig lite nya kläder. Och skor ska vi inte tala om.
Mina fötter ser ut som krigsoffer, det blir väl så när man inte fått använda sommarskor på väldigt länge.
Jag måste shoppa, så enkelt är det. För håller värmen i sig så ska jag minsann ha små shorts.
Det enda som stör mig är alla kryp. Jag är obotligt rädd för kryp.
Och för att inte yra iväg helt så ska jag väl gå ner till tvättstugan för att utföra mitt hemmafrugöra som en ordentlig hemmafru.
Jag fick en utmaning också. Att bara skriva positiva saker här. Jag vet inte om jag kan hålla det, men jag ska nog allt försöka. Jag ska göra mitt bästa. För visst finns det en miljon saker som är bra.
Som en sandstrand i thailand, en öl på en uteservering, fina saker som kommit från USA som gör mig lätt beroende, när min allergi inte förstör ögonen, kinderchoklad, ramlösa mango, vattenkrig med Ally & allt sådant där som jag inte orkar skriva upp.
Hujeda mig vad jag inte var pigg, men det slår väl aldrig fel när man bestämt sig för en sovmorgon?
Då vaknar jag alltid långt innan klockan tjuter utav bara fan.
Jag är lite dyster med magont & annat tjofräs som man gärna får lov att ha en fredag med för mycket stress.
Idag står det tvättning på schemat & jag brukar ju faktiskt försöka hålla mig undan måsten utav det slaget.
Vem i hela helvetet tycker det är kul att hänga upp tvätt & irritera sig över andras äckligheter i en tvättstuga?
De som känner mig vet att jag har lite av en fobi mot allt som ska delas med okända människor.
Och att vika tvätt? Jag ser liksom ingen meningsfullhet i att vika tvätt. Jag brukar ju faktiskt överlåta det till en stackars människa som anser det vara roligt. Min mamma. Hon gör ju det frivilligt.
Hon är en sådan som lätt hade kunnat stryka sina mammatrosor också.
Jag har inte rört ett strykjärn de senaste fyra åren. Det händer att jag sätter en tvättid.
Det händer lika ofta att jag glömmer bort den också. Ändå är jag en sådan som tycker det är läskigt att använda samma tröja igen om den inte är tvättad emellan.
Senare idag ska vi styra våra blekfeta arslen mot den stora staden ganska så långt bort.
Det innebär att vi måste byta tåg & vänta de vanliga tjugotvå minutrarna i Lund för att sedan vänta lite till, för att tågen alltid är försenade. Tågen mot Göteborg är alltid fullpackade med folk & en lite klaustrofobisk känsla kan lätt uppstå när det står äldre män tryckta mot min baksida. Det finns liksom ingen naturlighet med att ha äldre män med slemmig hosta tryckta mot baksidan. Men vad gör man inte för lite kärlek?
Jag börjar ju känna av en viss abstinens här nu. Det känns som evigheter sedan vi träffades & i min värld är ju faktiskt en hel vecka en evighet. Men what to do? Det är klart att jag vill träffa honom jämt.
Jag tycker att han ska skaffa sig en flickvän några mil närmre men jag tänker inte avsluta något, jag är dålig på att avsluta saker. Och uppenbarligen tänker inte han heller göra det. Det känns ju bra, för hur dum i huvudet jag än är som ibland tycker sådana saker så är han den enda i hela världen som verkligen varit något att hänga i julgranen. Inte för att jag tänker hänga honom i julgranen, jag menar bara att han är en sådan som jag faktiskt inte vill bli av med. Det är snarare tvärtom. Jag vill ha mer. Och mina vänner, hur ofta har det hänt?
Aldrig för att räkna med enkel matematik & jag är ingen matematisk person. Jag kan knappt lägga ihop ett & ett.
Det jag inte förstår är hur han har kunnat få mig sådär människolik.
Han måste vara utomjordisk eller bara jävligt speciell. Men jag älskar ju honom ändå.
Om vi ska prata om värmen så finns den ju faktiskt utanför dörren nu. Det är en senastion som jag sent ska glömma. Till nästa år vill säga. För minnet är bra men kort.
Det var ju behagligt att kliva ut genom dörren åtta imorse & inte ha halsduk. Nu är frågan vad jag ska ha på mig.
Mina garderober är fulla, men antingen har jag lagt på mig några kilo så att fläsket trillar ur eller så passar det helt enkelt inte min smak. Jag borde köpa mig lite nya kläder. Och skor ska vi inte tala om.
Mina fötter ser ut som krigsoffer, det blir väl så när man inte fått använda sommarskor på väldigt länge.
Jag måste shoppa, så enkelt är det. För håller värmen i sig så ska jag minsann ha små shorts.
Det enda som stör mig är alla kryp. Jag är obotligt rädd för kryp.
Och för att inte yra iväg helt så ska jag väl gå ner till tvättstugan för att utföra mitt hemmafrugöra som en ordentlig hemmafru.
Jag fick en utmaning också. Att bara skriva positiva saker här. Jag vet inte om jag kan hålla det, men jag ska nog allt försöka. Jag ska göra mitt bästa. För visst finns det en miljon saker som är bra.
Som en sandstrand i thailand, en öl på en uteservering, fina saker som kommit från USA som gör mig lätt beroende, när min allergi inte förstör ögonen, kinderchoklad, ramlösa mango, vattenkrig med Ally & allt sådant där som jag inte orkar skriva upp.
Kommentarer
Trackback