Yey, livet är kul!
Jag vet inte vad det är men tydligen så blir allting jag gör fel. Jag ursäktar mig så hemskt mycket för att jag gör så förbannat fel & så förbannat lite.
Som vanligt känns det ganska meningslöst att prata för döva öron så jag låter bli.
Det är ett förbannat krig som pågår tjugofyra timmar om dygnet här & hur ska jag orka så mycket mer?
Jag har varit tålmodig, jag har hållit mun. Men det är dags att säga ifrån.
Jag ska försöka lägga mindre vikt på vad folk säger..
Men jag har iallafall hittat en lägenhet. Jag överväger att söka den. Som en mellanlandning till något bättre?
Visst är det ganska så perfekt att bo här. Trädgård & hela tjofräset, gräsklippning & stora spindlar också.
Men jag trivs inte längre. Det är gamlingarna & jag. Pensionssparande & träskor är vardagsmat & det känns inte riktigt som att jag passar här längre.. Det var skönt som fasiken till en början. Då när jag levde livet.
Det var minsann inte ensamt någonstans.
Nu är det faktiskt mest ensamt & spindlarna börjar närma sig sin säsong.
Inte för att livet inne i den "stora" staden lockar mer, alltså det är mer hem till byn egentligen, men det är närmre en spontanglass eller en öl på någon uteservering?!
Även om det känns vemodigt så vill jag faktiskt också trivas ordentligt, känna mig som hemma.
Jag fick ett brev idag också. Mina provsvar ifrån min galna undersökning. Den där upp i fjaset-med-strålkastare-och-tänger-och-häcksaxar. Det var tydligen inte sådär jättepositivt. Blev jag förvånad? Nej, faktiskt inte det minsta för jag kan räkna ut med min blekfeta röv att det inte skulle vara sista gången jag gick till han den där långhåriga muskelknuttgynekologen.
Så någon gång i maj en tisdag om sisådär två veckor ska jag plågas ytterligare.
En tisdagsmorgon ska jag bestiga gynstolen & få en spruta i fjaset för att sedan gräva bort halva livet.
Jag ska försöka att hinna med en flaska vin på morgonen så kanske det kan bli kul?
Så nu får jag se till att hitta mig en resa någon gång i juni. Eller liknande. Kanske någon gång nästa årtusende?
För jag vill ju hellre sitta under en palm & ha ont i fjaset än att sitta här hemma.
Jag har hittat några som kan verka okej, jag måste bara berätta för mamma att jag ska åka.
För Alyssa måste ju ha det bra.
Och jag ska inte packa fjorton bikinis eller tolv par skor, men det lär bli ett jäkla meck att välja.
Lite kul i livet måste jag ju få ha. Det har varit ganska trist den senaste tiden, lite semester har väl ingen dött av?
Nej, nu ska jag sluta gnälla & fundera på annat.
Som vanligt känns det ganska meningslöst att prata för döva öron så jag låter bli.
Det är ett förbannat krig som pågår tjugofyra timmar om dygnet här & hur ska jag orka så mycket mer?
Jag har varit tålmodig, jag har hållit mun. Men det är dags att säga ifrån.
Jag ska försöka lägga mindre vikt på vad folk säger..
Men jag har iallafall hittat en lägenhet. Jag överväger att söka den. Som en mellanlandning till något bättre?
Visst är det ganska så perfekt att bo här. Trädgård & hela tjofräset, gräsklippning & stora spindlar också.
Men jag trivs inte längre. Det är gamlingarna & jag. Pensionssparande & träskor är vardagsmat & det känns inte riktigt som att jag passar här längre.. Det var skönt som fasiken till en början. Då när jag levde livet.
Det var minsann inte ensamt någonstans.
Nu är det faktiskt mest ensamt & spindlarna börjar närma sig sin säsong.
Inte för att livet inne i den "stora" staden lockar mer, alltså det är mer hem till byn egentligen, men det är närmre en spontanglass eller en öl på någon uteservering?!
Även om det känns vemodigt så vill jag faktiskt också trivas ordentligt, känna mig som hemma.
Jag fick ett brev idag också. Mina provsvar ifrån min galna undersökning. Den där upp i fjaset-med-strålkastare-och-tänger-och-häcksaxar. Det var tydligen inte sådär jättepositivt. Blev jag förvånad? Nej, faktiskt inte det minsta för jag kan räkna ut med min blekfeta röv att det inte skulle vara sista gången jag gick till han den där långhåriga muskelknuttgynekologen.
Så någon gång i maj en tisdag om sisådär två veckor ska jag plågas ytterligare.
En tisdagsmorgon ska jag bestiga gynstolen & få en spruta i fjaset för att sedan gräva bort halva livet.
Jag ska försöka att hinna med en flaska vin på morgonen så kanske det kan bli kul?
Så nu får jag se till att hitta mig en resa någon gång i juni. Eller liknande. Kanske någon gång nästa årtusende?
För jag vill ju hellre sitta under en palm & ha ont i fjaset än att sitta här hemma.
Jag har hittat några som kan verka okej, jag måste bara berätta för mamma att jag ska åka.
För Alyssa måste ju ha det bra.
Och jag ska inte packa fjorton bikinis eller tolv par skor, men det lär bli ett jäkla meck att välja.
Lite kul i livet måste jag ju få ha. Det har varit ganska trist den senaste tiden, lite semester har väl ingen dött av?
Nej, nu ska jag sluta gnälla & fundera på annat.
Kommentarer
Postat av: Anonym
hej snäckan,
Om de gör laserkonisering får du inte ont efter någon liten blödning flytning men det e inget som e smärtsamt. 90% av alla som blir behandlade med den metoden blir av med det o får inga framtida men. Jag vet, har ju som jag berättat innan gjort det på tidigt 80 tal när det var nytt att behandla på detta sättet!
kram kram
Postat av: J
Vad jag förstod utav brevet var det inte någon laser inblandad. Men jag får väl se vad som händer när jag ligger där med benen i vädret? Bara jag som är sjukt nervös!! =)
Trackback
