Walking away, is not the same as running.
Jag somnade aldrig inatt.. Jag funderade istället. Herrejisses vad det finns tankar att tänka.
Det är ganska så sjukt att det inte går att ignorera dem.
And everyone keeps saying,
"Nothing helps but time"
Time is all I own
Sådär en minut över sju så hörde jag bara Alyssa ropa -Mamma, jag är färdig! & jag ville inget hellre än att dra täcket över huvudet för att få sova i fem minuter. Men det var full rulle på henne.
Med min obotliga tur så har jag fått riktigt ont i halsen. Var det två veckor sedan jag hade bihålsinflammation?
Jag måste vara rejält nedgången för att få precis varenda ond bacill.
Kroppen orkar inte karatesparka bort äckligheterna helt enkelt.
Så är det väl kanske när allting bara rasar över mig? När allting går emot mig. För just nu är det hemskt.
Och jag försöker att hålla ihop mig själv inför imorgon. Jag står med ena foten över kanten.
kombinationen av trötthet & utmattning av allt bråk har gjort mig ganska så vek.
Walking away.
It's not the same as running.
Jag önskar att det vore så lätt som ni säger. Att skita i allt. Men hur ska jag kunna skita i allt?
Det jagar mig, förföljer & gör mig helt förbannat galen.
Och när Alyssa frågar varför hon inte får ta hem sina saker ifrån sin pappa så vet jag inte riktigt vad jag ska svara?. Jag vill undanhålla henne samma smärta, jag vill inte göra henne illa genom att säga sanningen.
Ibland är det faktiskt bättre att låta henne vara ovetandes. Även om hon inte är ovetandes.
Men jag har förstått att det inte handlar om henne. Det handlar om mig.
Han vill göra livet surt för mig.
För varför har han blivit så angelägen om att ha henne nu när han inte brytt sig förut?
Det värsta är att han gör livet surt. Jag är ofokuserad, jag glömmer bort de människor som verkligen är viktiga.
Och jag tror att allt skulle bli lättare om ingen fanns, så jag slapp älta samma saker för dem dag ut & dag in.
Så de slapp höra om vilket helvete han har orsakat sedan den dagen jag träffade honom.
Den här dagen får gärna försvinna fort. Jag kan inte förbereda mig helt enkelt på det som ska hända imorgon.
Jag går dit själv, i tron om att jag kan fixa det. Om att ensam faktiskt kan vara stark.
För eftersom jag själv har satt mig i denna skiten, så får jag så fint fixa det själv också.
Nu skulle jag vilja vara sådär iskall som jag en gång var. Då ingenting kunde röra mig i ryggen.
Det är ganska så sjukt att det inte går att ignorera dem.
And everyone keeps saying,
"Nothing helps but time"
Time is all I own
Sådär en minut över sju så hörde jag bara Alyssa ropa -Mamma, jag är färdig! & jag ville inget hellre än att dra täcket över huvudet för att få sova i fem minuter. Men det var full rulle på henne.
Med min obotliga tur så har jag fått riktigt ont i halsen. Var det två veckor sedan jag hade bihålsinflammation?
Jag måste vara rejält nedgången för att få precis varenda ond bacill.
Kroppen orkar inte karatesparka bort äckligheterna helt enkelt.
Så är det väl kanske när allting bara rasar över mig? När allting går emot mig. För just nu är det hemskt.
Och jag försöker att hålla ihop mig själv inför imorgon. Jag står med ena foten över kanten.
kombinationen av trötthet & utmattning av allt bråk har gjort mig ganska så vek.
Walking away.
It's not the same as running.
Jag önskar att det vore så lätt som ni säger. Att skita i allt. Men hur ska jag kunna skita i allt?
Det jagar mig, förföljer & gör mig helt förbannat galen.
Och när Alyssa frågar varför hon inte får ta hem sina saker ifrån sin pappa så vet jag inte riktigt vad jag ska svara?. Jag vill undanhålla henne samma smärta, jag vill inte göra henne illa genom att säga sanningen.
Ibland är det faktiskt bättre att låta henne vara ovetandes. Även om hon inte är ovetandes.
Men jag har förstått att det inte handlar om henne. Det handlar om mig.
Han vill göra livet surt för mig.
För varför har han blivit så angelägen om att ha henne nu när han inte brytt sig förut?
Det värsta är att han gör livet surt. Jag är ofokuserad, jag glömmer bort de människor som verkligen är viktiga.
Och jag tror att allt skulle bli lättare om ingen fanns, så jag slapp älta samma saker för dem dag ut & dag in.
Så de slapp höra om vilket helvete han har orsakat sedan den dagen jag träffade honom.
Den här dagen får gärna försvinna fort. Jag kan inte förbereda mig helt enkelt på det som ska hända imorgon.
Jag går dit själv, i tron om att jag kan fixa det. Om att ensam faktiskt kan vara stark.
För eftersom jag själv har satt mig i denna skiten, så får jag så fint fixa det själv också.
Nu skulle jag vilja vara sådär iskall som jag en gång var. Då ingenting kunde röra mig i ryggen.
Kommentarer
Postat av: L
Nope, jag tycker inte du ska skita i allt. Detta är något du måste möta och ta i tu med, så är det bara. Det är jäkligt pissigt och orättvist men sant. But this too shall pass:).
Du måste försöka hitta andhål så du får vila i att göra och tänka på något annat. Även om du inte känner för det för stunden så kommer det hjälpa i längden. Du behöver andra som lyfter dig! För det kan du inte göra själv just nu. Och det är helt ok. Så jag hoppas dina vänner sköter sig:).
Trackback
