Ceejvlas

Det är vackert väder som vanligt. Jag insåg först när vi hade klivit ut genom dörren att det regnade.
Nämen tjohej, det var lite mörkt. Men bara lite, men det syntes minsann inte att det regnade.
Alyssa skulle cykla. Jag hurrade över hennes briljanta val & fick ta det snyggaste paraplyet i världshistorian.
Det får bli den nya modegrejen. Paraply.

Efter att ha tjatat ihjäl min stackars lilla flicka om att ringa sin pappa så gav hon upp imorse.
Det enda jag har hört är -aldrig i livet, -jag vill inte. Jag är trött på att försöka. Vill hon inte så vill hon inte.
Jag kan inte göra så mycket mer. Men hans extrema jävla sms gör mig förbannad.
Även om han är hjärnskadad så låtsas han ju vara så förbannat klok. Men smsen är ju bevis på motsatsen.
Vad var det han inte förstod undrar jag? Han fick ju inte. Ändå fortsätter han. Igen & igen.
Men hon ringde iallafall imorse. Och hon ska dit i eftermiddag i några timmar. Inte för att hon verkade vilja det.
Kommer hon inte hem till tiden jag satt så blir det tjojävlarifittan. Ett riktigt helvete.
Han kan ju snacka om sina förbannade rättigheter, men han vet inte att han samtidigt tvingar sin dotter till något hon inte tycker om.

Nu ska jag fortsätta med det jag egentligen skulle ha gjort hela morgonen.
Ibland är det svårt att få tummarna ur röven. Jag sitter & funderar.
Hjärnan går på högvarv & snart exploderar den väl av kortslutning. Men nu ska jag iväg & mysa bebis.
För det var längesedan jag gjorde det & jag har lite bebisabstinens.