Ceejvlas

Jag har nu en välförtjänt paus..
Det har varit en plåga såhär långt in på arbetsdagen.. Snart är det bara 8 timmar kvar av mitt pass.
Och jag känner mig redan så jäkla trött.
Frågan är hur jag ska orka?! Hur ska jag orka med imorgon och måndag..
Jag ljuger inte när jag säger att jag hatar att jobba 40 timmar på en helg.
Det är med djup ångest jag gör det..

Det är rätt mycket med mig själv just nu.
Ensamma dagar och hösten kommer att bli svår?
Det är så lätt att falla in i tankar och vara riktigt självkritisk.
Irrationella tankar som inte är sanna. Min logik fungerar inte riktigt som den ska ibland.
Jag är en sådan som inte klarar av att vara ensam, men samtidigt tror jag inte att jag tillför
någon annan någonting alls.
Det är så när orken är slut och jag får för lite sömn.
Man blir ologisk. Får för sig konstiga saker.
Jag är förbannat trött på den här sanningen, jag behöver en ny.
(Och jag är ensammast när jag hela tiden jobbar.)
Det är svårt med förtegna människor.
Jag är vill prata om allt.. Men det är så obotligt tyst. Så tyst att det nästintill skaver.

Jag kommer att komma över min bitterhet, den där hatiska känslan snart.
För jag tror på godhet och bättring.
Jag tror på livet i helhet. Jag tror på kärlek.
Den här känslan jag har är ny för mig. Jag trodde inte att hat egentligen fanns.
Men det gör det.
Det finns en ny början och jag vet att den kan börja nu.
Jag räknar ner till min nya början, men jag är glad för det jag har i tysthet.

Kommer ni älska mig ikväll?! Eller är det bara nu?
(detta är mitt första och sista segertåg)
Jag behöver inte bevisa mer, jag har vunnit redan.




J- där elden fortfarande brinner