Ceejvlas

I think you wrong..

Man kan ju diskutera i timmar om vem det är som har mest mod, är starkast i psyket och vem som skulle klara sig bäst.
Jag skulle definitivt klara mig längre än många.
Att vara svag är det inget fel på, någon gång är vi alla det.
Men att göra medvetna val som kan stå en dyrt enbart för att bevisa någonting är fegt. Jag tycker det är otroligt fegt
att ens tänka tanken på att låta någon annan lida.
Helst när det inte är någon annan som lider mer än personen i fråga.
Det är lätt att sitta och berätta för mig om hur jag inte kämpar, om hur jag inte gör någonting rätt, om hur elak jag är och allt det där... När jag kämpar för kung och fosterland, när jag gör så jäkla mycket mer än du.
Elak kan diskuteras, men jag skulle aldrig någonsin vara elak bara för att vara det.
Jag kan säga vad jag tycker och tänker, men inte för att vara elak utan för att vara ärlig. Ärlighet varar längst
säger dom. Men om det nu gör så jävla ont att höra sanningen så låt bli att fråga efter den.
Låt bli att provocera fram dom orden du egentligen inte vill höra.
Du kan ju leva i den förbannade förnekelsen som du alltid har levt i.. Där du är så mycket bättre än andra.
Jag är ledsen att säga det, men vem vinner det här slaget?!
Vem är det som står stadigast på sina två, vem är det som har visat sig starkast?

Hur ska jag lära mig att tycka synd om någon som det inte är synd om.

Varför ska jag lägga ner energi på att undra varför allt blev som det blev. Det hade blivit så ändå.

Jag hade bara inte orken att rätta till misstagen, jag trodde att livet inte hade mer att ge.

Det var då, innan jag visste att livet kunde sluta så tvärt, det var innan jag insåg att jag faktiskt har det bättre själv.
Jag visste nog inte riktigt hur man skulle vara nöjd med livet.
Nu vet jag.. Och jag klarar vad som helst.
Allting är inte förstört, allting är inte bränt!