Ceejvlas

Jag har känt ett otroligt lugn idag.
Mina tankar är inte alls ute på villospår & jag känner mig
tillfreds med det mesta.

Jag har förstått att det går som det går, jag kan inte styra.
Det är inte något måste för mig & jag var aldrig ute efter något nytt.
Att det sedan blev så var bara en skön grej, en bonus att det faktiskt gick
trots min inställning till hur jag egentligen hade planerat att ha det.
Jag hade vitt & brett sagt att jag aldrig någonsin igen skulle försöka
mig på något som ens liknade ett förhållande.
Jag skulle fokusera på mig själv & på Alyssa.
Och det är vad jag har gjort hela tiden. Allting för mig själv. För min skull.
Naturligtvis för Alyssas skulle också, men hon har inte samma
bekymmer som jag. Hon behöver inte kämpa för att leva.
Hon bara gör det för att jag ser till att hon gör det.

Alla pengar är bara mina, jag behöver inte diskutera med någon om några inköp

eller vad jag helst använder pengarna till.

Alla saker är bara mina & jag har det som jag vill ha det.

Jag behöver inte komma överens med någon annan vad som är snyggast.

Jag väljer med glädje det jag vill ha.

Om jag vill kan jag sitta & pilla naveln hela kvällen i soffan utan att någon ska bry sig.

Inte för att jag någonsin sitter i soffan för jag är för rastlös för det.

Och det är ingen som stör sig på det heller, att jag inte kan sitta stilla.

Jag kan slänga mina kläder var fan jag vill & jag behöver inte ta hänsyn till att någon

annan bor här.

Jag tycker absolut det är skönt att ha någon, att det finns någon i närheten.

Men det var aldrig det jag var ute efter.

Att ha något seriöst.. Något jätteallvarligt. Jag känner inte heller att det är så.

Jag gillar läget & tar det som det kommer.

Det behöver inte finnas någon press eller krav. Jag vill inte ha det som jag hade det förut.

Därav att det aldrig diskuterats?

För jag ändå var lite rädd att få veta. Det är inte något man bara gör.

Kastar in sig i något nytt efter år av förnedring. År av att inte få vara den man egentligen är
eller träffa dom man vill träffa.

Jag tror det var lite av en uppmärksamhetsgrej. Att kolla om man fortfarande dög.
Det gjorde jag tydligen.. Och nu har det kommit till en punkt då man egentligen
borde bestämma sig.
Jag tänker fortfarande. Jag tycker om mycket & tycker absolut det är mysigt att vara nära.
Men om det känns för seriöst så var det nog aldrig riktigt meningen?

Uhm, svammel precis innan man ska iväg är kanske inte så bra.
Jag funderar vidare & analyserar mera.