Jag är helt enkelt den bästa dom har.
Det här med att vara arbetsnarkoman, hur är man då egentligen?
Jag sitter & säger att jag inte vill jobba mer än vad jag gör.
Jag får inte jobba mer än vad jag gör, allting utöver mina hundra procent
blir ju kvalificerade.
Men ändå så gör jag det. Jag jobbar häcken av mig.
Jag gick av mitt pass åtta imorse. Jag börjar igen sex.
Skulle ha börjat ännu tidigare, men lite fritid kanske är aningens bra.
Onsdag-Torsdag var mina lediga dagar denna veckan.
Det är dom inte längre. Det kommer bli en lång helg
& sjukt långa pass.
Men skitsamma, det lär ju inte eka tomt.
Och som jag sa till Per om att det alltid händer när saker är planerade.
-uhhmm, ja förutom att jag skulle tatuera mig & ha lite folk hem på middag
& att jag skulle göra en jorden runt resa så är det lugnt. jag tar det!
Jag jobbar jättegärna.
Jag måste vara den bästa dom har, den som gör sitt arbete med en jädrans expertis.
Jag lovade mig själv igår när jag kollade mitt konto & insåg att jag smällt
nästan 10000 på bara kläder & sånt där man-behöver-men-egentligen-inte-alls-behöver
att jag skulle sluta shoppa mer denna månaden.
Herrejösses vad jag spenderar pengar.
Jag lovade mig själv dyrt & heligt att inte köpa mer kläder eller sånt tjofräs.
Men innan jobbet igår så gick jag & shoppade. Ha!!
Jag borde be någon knäcka mitt kort, spärra mina pengar.
Det börjar likna ett beroende. Ett jävligt roligt beroende dock.
Men hur gör man för att sluta shoppa? Hur gör man för att inte känna sug efter det?
Det var dessutom trevligt att cykla i denna jävla stormen.
Jag väger som ett eklöv.. Blåser omkring som ett asplöv.
Men snygg är jag ändå.
Och nu mina hjärtan ska jag iväg. & nu hör ni en fanfar....
Shoppa! Man ska sluta när man ligger på topp..
Jag är bara nästan uppe.