Ceejvlas

Jag vet inte varför jag får mina dampryck?
Varför jag känner mig låg sådär emellanåt.
Nu sitter jag & tycker att jag själv är jävligt löjlig.
Vad fan är det bra för liksom?
Nu mår jag sjukt bra igen.
Snacka om humörsvängningar.
Det är väl klart att man lessnar ibland, att pressen blir
alldeles för påtaglig.
Jag har verkligen problem med prestationsångest.
Känner jag att det inte går bra, då far allting åt helvete.
Jag har liksom inget tålamod att vänta, se en ljusning längre fram.
Ska det vara så ska det vara NU!
Jag lär mig aldrig att vissa saker tar sin tid.
Att det måste få lov att ta sin tid för att det ska fungera.
Syns det inga resultat direkt känns det lönlöst att ens fortsätta.
Jag lär mig...

Det som stört mig mest under en längre period börjar lida mot sitt slut.

Då kan man lägga det i sitt bagage bland alla andra lik & misstag.
Oftast ser man ju bara det som går sämre än det som går bra.
På något vis blir det alltid större.
Men det får fan vara slut med det nu.
Jag ska sluta vrida & vända, analysera & tänka alldeles för mycket.

Alyssa somnade uppe hos mamma, så jag orkade inte dra upp henne.
Så nu sover hon gott där & jag funderar på att sova sova sova.
Låter underbart att slippa bli väckt mitt i natten
& slippa behöva kliva upp imorgon...
Kolla krimserier & njuta av tystnaden. Ingen som pratar non-stop.