Det är en konst att gnälla.

Visst är det underbart att vakna & känna att den där förkylningen
till slut har krupit in & satt sig i varenda liten kroppsdel.
Jag hatar förkylningar, det är det värsta som finns.
Det är fan värre än det värsta jag varit med om.
Fast jag borde ha förutspått det. Jag har ju haft ont i min lunga
några dagar.precis där dom klamrat upp den.
Fast det kan förstås lika gärna vara något annat?
Jag märker hur tålamodet är långt under det normala.
Och visst slår det aldrig fel att Alyssa då är retlig utav bara fan.
Hon svär som en pirat & allting är äckligt.
Hon smäller högt i dörrarna, visserligen varnar hon om det först.
Men ändå.
Hon slåss, ja hon säger att hon kan boxas & det kan hon minsann.
Vissa gånger önskar jag att jag kunde ge bort henne.
Ett tag, jag vet att jag hade saknat henne som tusan.
Men till och med för mig så finns en gräns.

Och en trotsig fyraåring är inte kul, inte Alyssa iallafall.

Att jag har uppfostrat henne att kunna säga ifrån & klara av saker själv

det märks tydligare när hon får sina trotsdampningar.

Hujeda mig!

Och när min ork..inte finns, när det är sjukt mycket som snurrar

i mitt huvud.

Då, då önskar man sig en timme för sig själv.

Egentligen är det inte konstigt att vi två går varandra på nerverna emellanåt.

Vi är lika goda kålsupare.

Det är bara hon & jag alltid.

Ibland önskar jag att hon hade en pappa som fanns med i bilden.

Bara ibland.

För jag vet att jag gör det bäst själv. Men för min egen skull.

Jag är trött på att aldrig kunna hitta på saker. Som i somras.
Jag är fan spontan utav bara helvete. Var märks det nu?
Man får kväva sina egna lustar.
Tänka att det skulle ändå inte vara roligt.
Det är inte Alyssas fel, absolut inte! Hon kan hänga med på mycket.
Oftast är det ju jobbet som fittar. som gör att jag inte kan göra saker
som är planerade, eller oplanerade eftersom mitt schema alltid
ändras.
Se vad en ynka jävla förkylning kan ställa till med.
Min nya hobby har blivit att gnälla... And I'm fucking good.
När jag har tagit några piller så är allt frid & fröjd igen
& jag är redo för en shoppingtur.
För det jag gör bäst är att spendera pengar..
Något måste ju jag också vara bra på
om man inte kan vara bra på något annat!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0