Tänk åt mig, jag är dement.
Jag börjar nog på att bli aningens dement. Jag vet inte om det beror på åldern?
Jag glömmer stänga av kranar, jag hittar aldrig mina nycklar eller mobil.
Snart vet jag väl inte vad jag heter heller.
Men det gör kanske inte så mycket?
Nu kan jag inte tänka heller.
Jag satte mig ner för att fylla i det jefla försäkringskassepappret
som jag varje månad fyller i för att redogöra mina timmar.
Det brukar gå smärtfritt. Kan ju det utan & innan egentligen.
Men jag kunde inte tänka. Visste inte vilka klockslag jag skulle skriva.
Det stod helt still i huvudet, hjärnan sjunger på sin sista refräng?
Antingen så har jag mycket att tänka på eller så har jag för lite?
Skitsamma.
Nu har jag kommit ikapp min dagliga rytm. Det regnar inte längre
& jag ska ut & röja i förrådet hade jag tänkt.
Det kan jag göra för jämnan. Finns alltid något att slänga.
Ska rota fram mina körkortsböcker också. Tänka sig att jag har sådana.
Tror dock inte att någon vågar köra med mig.
Jag vet ju att Sara bara skrattar åt mig när jag ser traktorer.
Jag är typ livrädd för traktorer. Jag blir rädd när dom är på andra sidan universum i princip.
Men jag har bestämt mig.
Hade bestämt mig för längesen egentligen, men jag jobbar för mycket.
Så jag får väl ragga upp någon som är modig. som vågar leka lite med döden.
Pappa har ju trots allt lovat mig sin BMW Z3a.. Fast jag tror inte ett smack på honom.
Men jag måste ju prova!
Så vem vill köra med mig!? ;)
Nu vill jag göra såjävla mycket.
Rensade upp i mina garderober förut. Jag insåg att jag har sjukt mycket jeans.
Är det lönt?
Jag har sjukt mycket tvätt också. Man kommer inte in där.
Men så ska jag ju tvätta sen & då behöver jag all plats i garderoberna.
Man blir tydligen inte lycklig av att shoppa, det sa dom på Lyxfällan igår.
Fast jag håller inte med. Man blir lite lycklig.
Men inte nöjd. Man blir aldrig nöjd.
Nu svamlar jag mest.
Ska göra allt det där som jag ska göra....
Jag glömmer stänga av kranar, jag hittar aldrig mina nycklar eller mobil.
Snart vet jag väl inte vad jag heter heller.
Men det gör kanske inte så mycket?
Nu kan jag inte tänka heller.
Jag satte mig ner för att fylla i det jefla försäkringskassepappret
som jag varje månad fyller i för att redogöra mina timmar.
Det brukar gå smärtfritt. Kan ju det utan & innan egentligen.
Men jag kunde inte tänka. Visste inte vilka klockslag jag skulle skriva.
Det stod helt still i huvudet, hjärnan sjunger på sin sista refräng?
Antingen så har jag mycket att tänka på eller så har jag för lite?
Skitsamma.
Nu har jag kommit ikapp min dagliga rytm. Det regnar inte längre
& jag ska ut & röja i förrådet hade jag tänkt.
Det kan jag göra för jämnan. Finns alltid något att slänga.
Ska rota fram mina körkortsböcker också. Tänka sig att jag har sådana.
Tror dock inte att någon vågar köra med mig.
Jag vet ju att Sara bara skrattar åt mig när jag ser traktorer.
Jag är typ livrädd för traktorer. Jag blir rädd när dom är på andra sidan universum i princip.
Men jag har bestämt mig.
Hade bestämt mig för längesen egentligen, men jag jobbar för mycket.
Så jag får väl ragga upp någon som är modig. som vågar leka lite med döden.
Pappa har ju trots allt lovat mig sin BMW Z3a.. Fast jag tror inte ett smack på honom.
Men jag måste ju prova!
Så vem vill köra med mig!? ;)
Nu vill jag göra så
Rensade upp i mina garderober förut. Jag insåg att jag har sjukt mycket jeans.
Är det lönt?
Jag har sjukt mycket tvätt också. Man kommer inte in där.
Men så ska jag ju tvätta sen & då behöver jag all plats i garderoberna.
Man blir tydligen inte lycklig av att shoppa, det sa dom på Lyxfällan igår.
Fast jag håller inte med. Man blir lite lycklig.
Men inte nöjd. Man blir aldrig nöjd.
Nu svamlar jag mest.
Ska göra allt det där som jag ska göra....
Kommentarer
Trackback