Bara nästan.
Jag blev nästan mörkrädd imorse när jag klev upp.
Eller tvingade mig upp, för det var inte vackert att höra klockan ringa så tidigt.
Jag kunde inte somna igår, inte för att jag hade druckit kaffe
utan för att min jävla lunga spökade.
Trodde jag skulle dö, eller inte riktigt dö.. Bara nästan. Nästan!
Jag vet att det är fantomsmärtor & att det inte är farligt.
Men bövelen vad ont det gjorde. Kunde inte röra mig.
Så jag fick ligga i den obekvämaste jävla ställningen som måste finnas.
Jag vet ju att den inte kan pajja igen. För den sitter så fint med sina klamrar där den ska
& jag kunde ju faktiskt ha det så till jag var 100.
Inte mer frågade jag?! Men det kanske inte är meningen att jag ska bli så gammal.
Nej, jag blir ju faktiskt inte äldre än 24.
Det är sådana stunder man önskar att det alltid fanns någon som kunde ta hand om en lite.
Som att hämta smärtstillande då det var rent ut sagt omöjligt för mig att resa mig upp.
Fast istället fick jag ju klara mig utan.
Dumt!
Men iallafall det var ju mörkt som mitt i natten när jag klev upp,
och det är fortfarande ganska mörkt ute, jag tycker det är ganska mysigt så.
Men inte när man ska kliva upp. Det blir så jobbigt.
Så jag fick cykla & inhämta lite ljus på annat vis.
Nämligen solariet.. Oväntat va?
Men jag ser inte om jag har blivit brunare. För det är ju faktiskt mörkt.
Jag blev inte mycket piggare heller av det.
Så resten av dagen får jag köra kaffe.
Och jag kom & tänka på att folk har börjat fråga vad jag önskar mig när jag fyller år.
Det är ju en hel evighet kvar.
Jag önskar mig egentligen hur mycket som helst.
Fast jag vill inte fylla år.
Men jag ska göra värsta önskelistan?! Kan man göra det när man blir gammal?
Skitsamma.
Jag ska försöka.
