Ceejvlas

Nu har jag en riktig uppskattad paus från jobbet.
Det har mest hattat fram & tillbaka...
Jag får INTE jobba som jag gör, men ingen annan finns där för att ta nätterna.
Har pratat med alla jag kan prata med & ingenting går ihop.
Så jag måste jobba. Med feber. Själv hela helgen.
Bemanningen tar inte in folk som aldrig varit där över en natt.
Dom finns inte där för att vi ska få vara hemma.
Jag förstår dom, jag hade inte heller gjort det.
Det tråkiga är att det alltid blir jag som får lösa problemen.
Jag klagar inte. Säger inte ett knyst. Jag biter ihop & gör det jag ska.
Så nu är jag inne i samma sväng som för ungefär 6 månader sedan.
Jag känner dock att plånboken kommer bli för tung för att bära.
Och det är ju det enda som är bra med att arbeta ut sig.
Att kunna ligga där på ett spa när jag sedan är ledig i fem dagar.

Jag känner dock att kvällen kommer bli aningens tråkig.
När man har planerat & längtat.
Inte längtat efter att bli full eller så. Utan att få umgås med dom
som jag aldrig träffar längre.
Att få sjunga singstar & kramas med Sara, den vackra, underbara lilla Sara.
Kanske till & med få Sebbe att dricka sig redlös
när vi sitter & hetsar varandra...Kan Sebbe? Kan Sebbe? Kan Sebbe dricka sprit?
Det är vår grej..
Men så lär det inte bli ändå så det är bara att blunda för det roliga som kunde ha varit
& ta livet på mer allvar & jobba järnet istället.
Jag är ju van vid det!

Nu ska jag fixa lite lunch & städa efter det.
Ha så jävla bra ikväll.
Gonna miss you...