Konsten att vara egoist?
Jag känner mig redan trött. Det är inget kul alls längre.
Egentligen är det strunt samma för mig.
Jag kan ha mycket kul senare. Jag får se det positiva i det hela.
Men jag har ingen riktig "go"...
Jag tror att jag är alldeles för snäll, ser till alla andras bästa
istället för mitt eget.
När var det jag skulle få living the dream igen?
Det är inte precis så att någon tackar mig för det jag gör.
Varför gör jag då det?!
Jag känner att jag inte har något val, att jag har ansvaret för att det ska fungera.
Jag är kontrollfreak. Det måste fungera korrekt.
Det måste vara på ett visst sätt.
Jag känner nu att ingen annan ger sin tid till mig.
Det är ingen som ställer upp för mig på samma sätt.
Så varför ska jag ge dom av min tid? Varför ska jag bjuda till & vara så snäll?
Jag är så förbannat jävla trött på det.
Nästan så att jag starkt funderar på att bli en riktigt egoist.
Men hur skulle det gå till?
Hur ska jag kunna bli det?
Men jag lovar mig själv att jag aldrig ska ställa upp på samma sätt igen.
Jag ska lära mig att känna efter först.
Att inte bara ta på mig mer & mer. För tiden räcker inte till.
Fakk..
Detta kommer bli så jävla underbart.... eller inte kanske.