Ceejvlas

Egentligen har inte jag med andras beslut att göra..
Det får stå för dom själva.
Men jag kan inte låta bli att irritera mig över vissa val folk gör.
Det finns saker som inte är okej, inte för någon annan & inte heller för mig.
Som jag tycker borde ligga i det sunda förnuftet.
Det verkar dock inte helt självklart i detta fallet.
Att kunna tänka logiskt & stå upp för att hjälpa någon annan.

Vissa verkar inte tänka längre.
Allt handlar om dom dom dom.
Jag vet inte om det handlar om ren lathet eller ett oengagemang
i det här fallet?
Jag gissar på det första. Och jag tycker att det är sorgligt
att den här människan inte hade mer att ge.
Att personen i fråga har visat mig hur bisarrt man kan tänka
& hur orimligt allt låter när personen i fråga ska bortförklara sig.
Jag trodde att personen var förnuftig & visa ett jävlar anamma
Istället känner jag tvivel inför att det ska fungera.
Man vet ju inte vad man får förrän man testat det.
Och jag ångrar att jag ens tänkte tanken om att hjälpa personen.
Jag har varit rasande, nära inpå att slita mitt hår många gånger.
Jag har skrattat åt ursäkter & försökt att skaka bort det.
Allt handlar om okunskap har jag sagt till mig själv.
Men vad gör man inte för att lära?
Ingenting här tydligen.
Jag vill insupa all kunskap jag kan få.
Jag ställer frågor som ibland kan verka rentav dumma & konstiga.
Men jag får veta iallafall, och tror man att man kan allt
är det bara en lögn.
Vi kan alla lära av varandra. Kan nog dock inte lära så mycket utav dig.
Det är inget fel i att inte kunna, men vill man inte lära sig är det fel.
Jag kan vara sjukt hård & bestämd.
Men när jag vet att det jag säger är rätt tänker jag inte ge mig.
Allt handlar om att vara rättvis oavsett vilka olika åsikter man har.
Vi har alla olika erfarenheter av livet.
Jag säger inte att jag är bättre än andra, jag önskar bara att
vissa andra hade lite mer ambitioner i livet,
men att istället mötas av likgiltighet gör mig förbannad rent ut sagt.

Var hamnar man utan målmedvetenhet?
Där bland resten av dom som redan gett upp & inte orkar satsa på att bli något.
Bland dom som tror att lyckan ska söka upp dom, synd.
Det lär aldrig hända.
Om man ständigt klagar över saker är du själv den enda som kan
förändra det.
Ingen kommer & knackar på din dörr för att ta dig till toppen.
Siktar man inte mot stjärnorna når du aldrig dit.
Vill man leva inom vissa ramar, so fine.. Men gnäll inte.
Vill man ha pengarna får man fantamej kämpa lite för dom också.
Det man ger, det får man tillbaka.
Jag har insett att livet är alldeles för skört för att kastas bort.
Och det är svårt att lära andra att inse det också.
Jag har omvärderat allt här.
Men så länge du inte tror på dig själv tar du dig ingenstans
&
så länge du inte är villig att samarbeta & kompromissa
finns det inget kvar för dig här.
Jag tänker inte gå din väg & försvara dig.
Du får stå upp för dig själv nu.
Jag tycker inte ditt sätt att agera är professionellt &
jag kan uppriktigt säga att jag är besviken.






.Ursäkta, jag träffade precis mitt inre jag & hon har samlat
på sig ganska mycket under sista tiden.
Den ena tanken leder alltid till en annan.
Och vi levde inte längre i symbios- det var kräka-av-sig-dags ikväll.