Ceejvlas

Fy fan!
Jag trodde aldrig att jag skulle klara att cykla till dagis. Men det gick.
När jag klev upp imorse så snurrade hela världen.
Det blev helt svart.
Jag trodde jag skulle spy så illa jag mådde.
Men jag sansade mig & tog det lugnt.
INTE stressa mer nu.
Är det såhär det känns när man är utarbetad?
När man inte hinner tänka ens en liten tanke om sig själv.
Först tänkte jag låta Alyssa stanna hemma, men sen tänkte jag om.
Om jag nu blir dålig, alltså riktigt dålig orkar jag inte ta hand om henne.
Ge henne frukost, lunch... so on and so on..
Då har hon det bättre på dagis & kan leka.
Kanske kommer hon på var hon har grävt ner sina skor någonstans. ??

Jag har fortfarande ont i magen & det är inte lite.
Jag ska försöka ställa en diagnos på mig själv senare,
men just nu vill jag bara sitta med mitt kaffe.
För ingen frukost blir det. Jag kan inte äta trots att jag är sjukt hungrig.
Jag längtar efter knäckebröd.
Hur fan man nu kan längta efter en sådan sak?