Ceejvlas

Idag har jag varit nära döden. Jag har nästintill rört den.
Det var inte jag förstås, det var här på jobbet.
Jag har trots allt behållt mitt lugn, är inte det sjukt?
Hur kan jag vara så nära den, döden & ändå inte stirra upp mig?
Varför faller det sig så naturligt att jag tar över i en sådan situation
där andra får panik & inte ens kan numret till 112?
Där sitter jag med en person som är på andra sidan mer än vad
den är här.. Där andra börjar hyperventilera & springa runt efter
allt omöjligt står jag & är allt annat än rädd.
Jag vet efter idag att jag inte är rädd för döden.
Nog för att jag inte vill dö på varken ett badrumsgolv iklädd ingenting
eller på ett sjukhus där det bara finns sterila dofter & tragik.
Jag ska dö med kaffet i ena handen & mobilen i andra uppklädd till
öronen & tjoff ska det säga sen är jag död. Inget mittemellan.
Inget av eller till, bara pang på. Ska det hända så ska det fan inte
vela fram & tillbaka. Allt eller inget på en gång!
Eller så får jag se till att drunkna, jag har hört att det ska vara bland dom
minst tragiska sätten att dö på.
Hur någon nu kan veta det?! Dom som har drunknat har ju inte direkt
kunnat lämna ett betyg på hur bra det var.
Jag har spenderat mestadels av tiden på sjukhuset. Ja, idag igen.
Men denna gången var det lite mer action. Det var riktigt akutrum med
allt du kan tänka dig, det är där det händer.
Det är andra gången på en vecka som jag åker ambulans. Hur roligt är det?
Jag kan snart dessa ambulanser utan & innan & snart kan jag hela akuten.
Inte bra. Det värsta är när folk känner igen en.

Jag är trött nu. Jag har jobbat hårt & jag har mer kvar att göra.
Det är nästan så att jag vill gå hem.
Min rygg ömmar. Det är riktigt illa nu & Alyssa & mamma kom för att
lämna mina tabletter. Ingenting blev ju som jag hade planerat idag.
Hon ville följa med in. Säga hej, men jag var tvungen att säga att det inte gick.
Jag har inte sett mitt barn på jag vet inte när?! Inte längesen men det känns
som flera hundra år sedan. Jag saknar henne.
Och så saknar jag min baby också. Sjukt mycket. Och det är jobbigt att vara ifrån.
Men jag får stilla abstinensen med att åka & shoppa nya skor imorgon.
Vi ska shoppa tills vi får ångest över hur tusenlapparna rinner iväg.
Eller så shoppar jag tills jag helt enkelt inte kan bära mer.
Skitsamma ett par nya skor måste jag ha, så är det bara!!
Nu ska jag vänta på det sista jag ska göra.... Och det kan ju ta sin tid!

Baby, puss!!