Skit.
Det är skönt att få vara hemma & jag har faktiskt intagit
position sängläge trots att jag inte är det minsta trött.
På jobbet har det gått bra, jag har inte känt att jag inte orkat.
Det var längesedan det kändes såhär, kanske börjar jag få
tillbaka stinget. Eller?
Mötet var väl sådär. Vi kom inte fram till något direkt & det känns
ganska så meningslöst att ha ett möte på tre timmar där inga
beslut tas.
Det är tomma diskussioner om allt det som är viktigt, men ingen
kommer med någon lösning.
Det dåliga är att vi stämplar nu. Det innebär också att vi inte kan gå
tidigare. Som ikväll så slutade jag halv tio. Jag var färdig när klockan
knappt var tio över nio. Alltså tjugo minuter dötid som jag hade kunnat
spendera hemma istället. På något bättre sätt.
Men jag vet några som kommer fuska & jag kan med lätthet säga att
jag gärna lämnar ut mitt lösenord enbart för att få slippa den där onödiga
tiden som vi bara sitter av. När alla sover känns det inte heller direkt
som man vill vara inne hos dom & hålla på & fixa.
Jag har spenderat min tid i telefonen sen det jag satte mig på cykeln hem.
Alyssa ska vara ledig från dagis imorgon för att jag ska få se henne denna
veckan, lite mer än vad jag har gjort. Och eftersom jag börjar sju både
torsdag & fredag så känns det som om vi aldrig ses. Stackars mig.
Så vi bestämde att M skulle komma med henne, lite för tidigt för min smak men
det är ganska skönt att kunna hitta på något sen.
Sen var jag tvungen att ringa mamma eftersom hon alltid oroar sig.
Nu börjar det ju bli mörkt om kvällarna & det är ju hemskt om jag inte kommer
hem innan jag slutar! Hon tror väl att det ska stå någon i en buske någonstans
& sticka kniven i mig.
Och sen pratade jag ju med den viktigaste. Det är hemskt vad jobbigt det
ska behöva vara. Jag saknar honom riktigt mycket nu.
Om jag hade kunnat så skulle jag infört en lag på att man inte får vara
utan varandra så länge. Det är inte bra för hälsan. Nej, det är nog inte bra
för någonting egentligen. Samtidigt är det ju faktiskt ganska mysigt att få
sakna någon när man inte har gjort det på minst tusen år.
Baby, du är finast.
Nu ska jag nog försöka tvinga mig själv att sova. Eller nej, jag ska nog läsa
en bok. Jag ska också skriva en bok.
Det är snart imorgon & jag behöver verkligen lite avkoppling, men jag vet inte
riktigt hur man gör?
position sängläge trots att jag inte är det minsta trött.
På jobbet har det gått bra, jag har inte känt att jag inte orkat.
Det var längesedan det kändes såhär, kanske börjar jag få
tillbaka stinget. Eller?
Mötet var väl sådär. Vi kom inte fram till något direkt & det känns
ganska så meningslöst att ha ett möte på tre timmar där inga
beslut tas.
Det är tomma diskussioner om allt det som är viktigt, men ingen
kommer med någon lösning.
Det dåliga är att vi stämplar nu. Det innebär också att vi inte kan gå
tidigare. Som ikväll så slutade jag halv tio. Jag var färdig när klockan
knappt var tio över nio. Alltså tjugo minuter dötid som jag hade kunnat
spendera hemma istället. På något bättre sätt.
Men jag vet några som kommer fuska & jag kan med lätthet säga att
jag gärna lämnar ut mitt lösenord enbart för att få slippa den där onödiga
tiden som vi bara sitter av. När alla sover känns det inte heller direkt
som man vill vara inne hos dom & hålla på & fixa.
Jag har spenderat min tid i telefonen sen det jag satte mig på cykeln hem.
Alyssa ska vara ledig från dagis imorgon för att jag ska få se henne denna
veckan, lite mer än vad jag har gjort. Och eftersom jag börjar sju både
torsdag & fredag så känns det som om vi aldrig ses. Stackars mig.
Så vi bestämde att M skulle komma med henne, lite för tidigt för min smak men
det är ganska skönt att kunna hitta på något sen.
Sen var jag tvungen att ringa mamma eftersom hon alltid oroar sig.
Nu börjar det ju bli mörkt om kvällarna & det är ju hemskt om jag inte kommer
hem innan jag slutar! Hon tror väl att det ska stå någon i en buske någonstans
& sticka kniven i mig.
Och sen pratade jag ju med den viktigaste. Det är hemskt vad jobbigt det
ska behöva vara. Jag saknar honom riktigt mycket nu.
Om jag hade kunnat så skulle jag infört en lag på att man inte får vara
utan varandra så länge. Det är inte bra för hälsan. Nej, det är nog inte bra
för någonting egentligen. Samtidigt är det ju faktiskt ganska mysigt att få
sakna någon när man inte har gjort det på minst tusen år.
Baby, du är finast.
Nu ska jag nog försöka tvinga mig själv att sova. Eller nej, jag ska nog läsa
en bok. Jag ska också skriva en bok.
Det är snart imorgon & jag behöver verkligen lite avkoppling, men jag vet inte
riktigt hur man gör?
Kommentarer
Trackback