Utan rubrik, bara lycka

Det är alltid lika fint att ha honom här.
Jag behöver verkligen ingenting annat i närheten av honom.
Det är enkelt att bara finnas till då, då är det inte jobbigt att
göra ingenting.
Jag kan med lätthet somna utan att känna stressen över allt
som jag ska, vill, måste göra.
Om jag hade kunnat stanna tiden & befinna mig just där & då hela tiden
hade jag gjort det.
För det är något hos honom som gör mig  annorlunda.
Jag behöver inte bevisa någonting alls.
Det är väl lycka som dom kallar det? Att få vara som man är utan
att behöva försöka spela en roll.
Jag är ändå inte sådär speciellt duktig på att vara någon annan.
Men jag vet att andra försökt ändra på mig ganska så snart.
När den dagen kommer så lovar jag att jag inte finns kvar.

Jag sitter fortfarande här med enbart täcke & dricker mitt kaffe.
Det finns ingenting i världen som är viktigt just nu.
Och jag kan inte få honom ur huvudet. Han har tagit över min hjärna totalt.
Jag har min nyvakna känsla kvar & ögonen är mer trötta än vakna.
Det är mycket som jag skulle vilja göra, men jag känner att jag måste
ta det lite lugnt. Få finnas till & försöka hitta tid till att bara vara.

Jag har suttit & kollat runt på lite utbildningar nu. På distans.
För jag måste ju jobba samtidigt. Det finns inte en chans att jag skulle
klara mig på att enbart läsa i flera år.
Kriminologi är det som jag pratat om länge, det har jag hittat många av.
Men jag får vänta till vårterminen 2010. Jag måste vara helt säker & jag
måste undersöka saken närmre. Det finns ju tusen olika saker som jag
vill göra på samma gång.
Det kräver dock att jag kan kombinera barn, jobb, utbildning.
Och hur lätt är det som ensam?! Allt går om man vill, det är inte det.
Jag tänker inte så, vill jag något så fixar jag det.
Att ge upp är för veklingar & jag har sett alldeles för många ge upp.
Det finns inga omöjligheter för mig & det är ledsamt att se hur lätt
folk bara ger upp för att dom drabbas av en motgång.
Jag säger inte att jag är bättre än andra, men livet har gett mig andra
val än vad som är normalt.
Tänk att få se sin egen förändring, att känna förändringen & veta att det
bara har gjort dig bättre. Bara det är en upplevelse.
Det trodde jag faktiskt aldrig om mig själv.

Jag borde kanske ta mig en dusch & se till att det händer något idag.
Det finns ingen mat i mitt kylskåp då jag spenderat hela veckan med
mig själv & ingen dotter. Och vi har varit duktiga på att äta ute också.
Det finns nog inte ens ett knäckebröd i sikte här hemma & så får det
inte lov att vara.
Oj, vad jag kom till att sakna min Ally. Men hon har det bra tror jag.
Hon får ju cykla till dagis & det är bra att hennes pappa äntligen har
förstått att hon måste få vara ute. Idag ska dom gå på cirkus med
Christoffer & Saga. Jag hoppas dom får kul ikväll & imorgon får jag äntligen
pussa på henne. Min älskade skitunge.

Baby, jag saknar dig redan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0