Beroende
Det är inte kul att komma till jobbet klockan tre.
Det är då alla kommer hem från sina verksamheter & ingenting
händer egentligen. Man blir seg & man fastnar liksom i att
göra så lite som möjligt.
Det är inte heller roligt att behöva jobba över bara för att någon
annan tycker det är jobbigt att arbeta.
Stackars barn som har hela livet framför sig & minst fyrtio år
av arbete. Hon förstår inte att det drabbas oss som blir inbeordrade
& hela det tjofräset. Riktigt tråkigt. Mycket tjafs & sura miner bara för
att hon inte orkade sina sista två veckor av sex. Galet lat?
Imorgon har jag mitt sista dygnspass på det stället.
Riktigt skönt att inte behöva arbeta så mer. Det tär på en.
Vi kommer att arbeta så att vi har vår elva timmars vila, vilket inte
ens har existerat förut. Underbart.
Jag ser fram emot det.
Nu är jag mest kaffepåverkad & det är alltid likadant när jag börjar
tidigt att jag inte kan sova. Det slår ju aldrig fel.
Man vet att man ska kliva upp sjukligt tidigt & då kan jag aldrig somna.
Imorgon måste jag fixa med lite saker under arbetstid & det är enda
fördelen med detta jobbet, att man kan ta med sig någon boende &
uträtta sina egna ärenden. Det tar ju knappt två minuter att aktivera ett
bankkort. Och jag hann ju aldrig hämta mina tabletter idag till min ständigt
smärtande rygg. Jag har slutat gnälla över den, man vänjer ju sig efter
ett tag.. Men dom behövs nu. Jobbet gör det ju inte bättre.
Och visst skulle det vara fint att få mysa lite nu.
Få lite massage & bli kliad på ryggen. Galet skönt skulle det vara.
Men den turen har jag minsann inte.
Trots att jag har ett beroende så kan jag inte stilla det på något vis.
Det är fel & orättvist att vi inte får vad vi vill ha.
Kan man kräva det?! Det borde vara olagligt att vara ifrån varandra.
Och jag är förbannat laglydig!
Det är inte kul någonstans att sakna någon. Ungefär lika roligt som
en hjärnskakning. Och jag vet inte riktigt om det är speciellt spännande.
Men jag gör det & jag får helt enkelt gilla läget.
Och så är han ju förbannat fin. Överallt.
Han passar som handen i handsken, om den inte är för stor vill säga.
Han klär fint där bredvid mig & så har jag aldrig förr sett på någon.
Här sitter jag & får honom låta som en gud.
Riktigt så är det kanske inte, men så länge det är bra nog för mig så
är det fem toast av fem.
Grabbar, män, 86or & annat pack kan ju se sig om i stjärnorna efter
att få det som han har. Och då menar jag inte mig!
Det är då alla kommer hem från sina verksamheter & ingenting
händer egentligen. Man blir seg & man fastnar liksom i att
göra så lite som möjligt.
Det är inte heller roligt att behöva jobba över bara för att någon
annan tycker det är jobbigt att arbeta.
Stackars barn som har hela livet framför sig & minst fyrtio år
av arbete. Hon förstår inte att det drabbas oss som blir inbeordrade
& hela det tjofräset. Riktigt tråkigt. Mycket tjafs & sura miner bara för
att hon inte orkade sina sista två veckor av sex. Galet lat?
Imorgon har jag mitt sista dygnspass på det stället.
Riktigt skönt att inte behöva arbeta så mer. Det tär på en.
Vi kommer att arbeta så att vi har vår elva timmars vila, vilket inte
ens har existerat förut. Underbart.
Jag ser fram emot det.
Nu är jag mest kaffepåverkad & det är alltid likadant när jag börjar
tidigt att jag inte kan sova. Det slår ju aldrig fel.
Man vet att man ska kliva upp sjukligt tidigt & då kan jag aldrig somna.
Imorgon måste jag fixa med lite saker under arbetstid & det är enda
fördelen med detta jobbet, att man kan ta med sig någon boende &
uträtta sina egna ärenden. Det tar ju knappt två minuter att aktivera ett
bankkort. Och jag hann ju aldrig hämta mina tabletter idag till min ständigt
smärtande rygg. Jag har slutat gnälla över den, man vänjer ju sig efter
ett tag.. Men dom behövs nu. Jobbet gör det ju inte bättre.
Och visst skulle det vara fint att få mysa lite nu.
Få lite massage & bli kliad på ryggen. Galet skönt skulle det vara.
Men den turen har jag minsann inte.
Trots att jag har ett beroende så kan jag inte stilla det på något vis.
Det är fel & orättvist att vi inte får vad vi vill ha.
Kan man kräva det?! Det borde vara olagligt att vara ifrån varandra.
Och jag är förbannat laglydig!
Det är inte kul någonstans att sakna någon. Ungefär lika roligt som
en hjärnskakning. Och jag vet inte riktigt om det är speciellt spännande.
Men jag gör det & jag får helt enkelt gilla läget.
Och så är han ju förbannat fin. Överallt.
Han passar som handen i handsken, om den inte är för stor vill säga.
Han klär fint där bredvid mig & så har jag aldrig förr sett på någon.
Här sitter jag & får honom låta som en gud.
Riktigt så är det kanske inte, men så länge det är bra nog för mig så
är det fem toast av fem.
Grabbar, män, 86or & annat pack kan ju se sig om i stjärnorna efter
att få det som han har. Och då menar jag inte mig!
Kommentarer
Trackback