Överlevnad, baby!
Det är lätt att hamna i situationer då jag börjar fundera alldeles för mycket.
När det står mellan att ge vika & den förbannade överlevnaden.
Det är så jäkla förbannat. Jag kan inte retirera nu.
Jag ramlar gärna omkring, om man ramlar tillsammans.
Min förbannade försvarsarmé står på sin vakt, det är meningen att
den ska lura bort faror, inte det som är bra eller känns bra.
Ibland skulle jag faktiskt vilja ge mig själv ett nackskott för att jag
blir velig.
Jag vill inte gå runt & gissa mig till hur det blir. Jag är en sådan som
kräver raka svar & måste verkligen övertygas.
Det är svårt att vara totaltjävla fascinerad av någon annans existens &
verkligen veta att det kan bli bra. Jag kanske för en gångs skull kan lära
mig att intuitionen ofta är sanningen.
(och ingenting säger -stick medan du kan)
Jag kan faktiskt inte initiera något som jag sedan bara lämnar oavslutat.
Jag ska erkänna att jag är rädd för att vara svag.
Och jag hatar verkligen att inte längre ha kontroll över mig själv.
Jag undrar verkligen hur han har lyckats med det som var bland det
mest omöjliga.. Att kunna fängsla mig sådär & få varenda millimeter av mig
att vilja ha så mycket mer.
Det som jag aldrig har känt är jag inte heller någon mästare på att hantera.
Och jag lämnar ut mig själv totalt här bara därför jag måste få rensa min
överbelastade hjärna.
Du är förbannat trög om du inte förstår hur bra du verkligen är.
Du är riktigtjävla lost om du inte tror på allt jag skriver.
Jag är inte den som är så bra att uttrycka mig, det kan låta fel, bli fel
eller misstolkas. Men det är direkt ifrån hjärtat alltjämt & det jag egentligen
menar hela tiden är att du faktiskt är speciell.
Och lova att aldrig någonsin lova något som inte kan hållas.
Och allting blir precis som man förväntat sig.
(bara för att denna spelades medan fingrarna skrev. det ger känslan)
När det står mellan att ge vika & den förbannade överlevnaden.
Det är så jäkla förbannat. Jag kan inte retirera nu.
Jag ramlar gärna omkring, om man ramlar tillsammans.
Min förbannade försvarsarmé står på sin vakt, det är meningen att
den ska lura bort faror, inte det som är bra eller känns bra.
Ibland skulle jag faktiskt vilja ge mig själv ett nackskott för att jag
blir velig.
Jag vill inte gå runt & gissa mig till hur det blir. Jag är en sådan som
kräver raka svar & måste verkligen övertygas.
Det är svårt att vara totalt
verkligen veta att det kan bli bra. Jag kanske för en gångs skull kan lära
mig att intuitionen ofta är sanningen.
(och ingenting säger -stick medan du kan)
Jag kan faktiskt inte initiera något som jag sedan bara lämnar oavslutat.
Jag ska erkänna att jag är rädd för att vara svag.
Och jag hatar verkligen att inte längre ha kontroll över mig själv.
Jag undrar verkligen hur han har lyckats med det som var bland det
mest omöjliga.. Att kunna fängsla mig sådär & få varenda millimeter av mig
att vilja ha så mycket mer.
Det som jag aldrig har känt är jag inte heller någon mästare på att hantera.
Och jag lämnar ut mig själv totalt här bara därför jag måste få rensa min
överbelastade hjärna.
Du är förbannat trög om du inte förstår hur bra du verkligen är.
Du är riktigt
Jag är inte den som är så bra att uttrycka mig, det kan låta fel, bli fel
eller misstolkas. Men det är direkt ifrån hjärtat alltjämt & det jag egentligen
menar hela tiden är att du faktiskt är speciell.
Och lova att aldrig någonsin lova något som inte kan hållas.
Och allting blir precis som man förväntat sig.
(bara för att denna spelades medan fingrarna skrev. det ger känslan)
Kommentarer
Trackback
