Hon cyklar själv!
Det har varit en lång dag. Jag är trött på att jobba för tillfället.
Det är mycket för en utarbetad liten jag.
Jag behöver verkligen semester men jag får väl lov att vänta med det.
Finns ändå ingen som vill åka på semester med mig & ingen
har väl semester nu heller?
Fast jag har ju inte heller någon så det är inte ens lönt att fundera.
Shit vad bitter jag låter nu. Men jag känner verkligen att behöver
komma bort lite. Ta det lugnt & bara vara.
Ikväll har vi varit uppe hos mamma. Det blev middag som vanligt &
spela kort. Men jag var tvungen att gå ner & kolla på när Alyssa & Leo
skulle lära sig cykla utan stödhjul. Dom är superduktiga & efter en timme
så kunde båda två cykla. Naturbegåvningar & sen skulle dom ju börja
stajla lite. Inte ett enda skrapsår eller avåkningar. Jo, lite in i häcken men
inget värre. Så där stod vi jag & Leos föräldrar & hejjade på när dom kom
som blixtar. Trodde dom, egentligen var det i snigelfart men det behöver
man ju inte berätta för dom. Jag får lägga upp bilderna imorgon.
Lycklig & trött i benen somnade Alyssa i soffan uppe hos mormor.
Där ska hon spendera sin natt medan jag sitter här hemma & bara dör.
Det är såjävla tråkigt.
Dom där uppe sitter & spelar sina förbannade kort & behöver inte kliva upp
innan solen går upp. Det är som vanligt bara jag & klart att man känner sig lite
tråkig... Och fy fasiken vad jag hatar att vara ensam.
Jag är galet sällskapssjuk.
Jag blir förbannad på folk. Jag förstår mig faktiskt inte på vissa människor.
Vad är det dom inte förstår?! Vad är det dom sysslar med.
Är det rättvist att bli så förbannat bitter & försöka förstöra när det går bra för andra?
Är det meningen att alla ska befinna sig i samma sinnestillstånd som er
bara för att det inte gick som ni ville?
Varför kan inte människor bara bry sig lite mer om sitt eget än om andras?
Det märks ganska så förbannatjävla tydligt att ni inte var vad ni utgav er
för att vara. Och helt ärligt så platsar ni inte att känna mig då.
Jag vill inte ha en massa oärliga människor som hela tiden ska ha något utav en.
För mig är ni lägre än lägst. Längst ner i Hierarkin.
Jag skulle behöva lite mys. Ja, det är förjävligt men sant.
Det var lätt att falla in i ett galet beroende.
Det är inte lika mysigt att ha ett beroende när det inte går att hjälpa.
Jag få besvär som inte är utav denna världen & ändå var det inte
jättelängesen vi sågs. Eller jo det var det. Sjuktjävla längesen.
Det borde vara olagligt att det ens får gå en timme.
Jag har sådan förbannad otur att jag snart lägger mig ner & dör.
Jag vet inte hur man reder ut abstinensbesvär, jag vet inte hur man gör
för att bota ett beroende.
Jag är såjävla usel på att hantera sådant här.
Men han är faktiskt värd all min sinnesfrånvaro & min tid som går åt
att försöka reda ut mig själv.
För han är bara sjukt underbar!!
Det är mycket för en utarbetad liten jag.
Jag behöver verkligen semester men jag får väl lov att vänta med det.
Finns ändå ingen som vill åka på semester med mig & ingen
har väl semester nu heller?
Fast jag har ju inte heller någon så det är inte ens lönt att fundera.
Shit vad bitter jag låter nu. Men jag känner verkligen att behöver
komma bort lite. Ta det lugnt & bara vara.
Ikväll har vi varit uppe hos mamma. Det blev middag som vanligt &
spela kort. Men jag var tvungen att gå ner & kolla på när Alyssa & Leo
skulle lära sig cykla utan stödhjul. Dom är superduktiga & efter en timme
så kunde båda två cykla. Naturbegåvningar & sen skulle dom ju börja
stajla lite. Inte ett enda skrapsår eller avåkningar. Jo, lite in i häcken men
inget värre. Så där stod vi jag & Leos föräldrar & hejjade på när dom kom
som blixtar. Trodde dom, egentligen var det i snigelfart men det behöver
man ju inte berätta för dom. Jag får lägga upp bilderna imorgon.
Lycklig & trött i benen somnade Alyssa i soffan uppe hos mormor.
Där ska hon spendera sin natt medan jag sitter här hemma & bara dör.
Det är så
Dom där uppe sitter & spelar sina förbannade kort & behöver inte kliva upp
innan solen går upp. Det är som vanligt bara jag & klart att man känner sig lite
tråkig... Och fy fasiken vad jag hatar att vara ensam.
Jag är galet sällskapssjuk.
Jag blir förbannad på folk. Jag förstår mig faktiskt inte på vissa människor.
Vad är det dom inte förstår?! Vad är det dom sysslar med.
Är det rättvist att bli så förbannat bitter & försöka förstöra när det går bra för andra?
Är det meningen att alla ska befinna sig i samma sinnestillstånd som er
bara för att det inte gick som ni ville?
Varför kan inte människor bara bry sig lite mer om sitt eget än om andras?
Det märks ganska så förbannat
för att vara. Och helt ärligt så platsar ni inte att känna mig då.
Jag vill inte ha en massa oärliga människor som hela tiden ska ha något utav en.
För mig är ni lägre än lägst. Längst ner i Hierarkin.
Jag skulle behöva lite mys. Ja, det är för
Det var lätt att falla in i ett galet beroende.
Det är inte lika mysigt att ha ett beroende när det inte går att hjälpa.
Jag få besvär som inte är utav denna världen & ändå var det inte
jättelängesen vi sågs. Eller jo det var det. Sjukt
Det borde vara olagligt att det ens får gå en timme.
Jag har sådan förbannad otur att jag snart lägger mig ner & dör.
Jag vet inte hur man reder ut abstinensbesvär, jag vet inte hur man gör
för att bota ett beroende.
Jag är så
Men han är faktiskt värd all min sinnesfrånvaro & min tid som går åt
att försöka reda ut mig själv.
För han är bara sjukt underbar!!
Kommentarer
Trackback