Ceejvlas

Imorse var det inte lika svårt att kliva upp, Alyssa låg fortfarande & sov.
Men vaknade såklart samtidigt som mitt sinnessjuka alarm gick igång.
Hon var snorig & lät ganska så förkyld & jag blir inte det minsta förvånad.
Nu samlas ungarna på dagis igen med en massa roliga baciller som dom
delar med sig av till varandra.
Så nu får jag väl också en hejdundrans förkylning, det är mig det brukar drabba.
Inte Alyssa.
Helst slipper jag, för jag blir ju som en man när jag är förkyld.
Vi gick i lagom tid & tog en sväng om trollsjön & Alyssa kastade lite pinnar i
vattnet & skrämde fåglar.
Det var lite svårare att cykla på den nya cykeln. Hon har inte fått in snitsen ännu.
Men mest hade hon beslutsångest om hon skulle ha skorna på eller inte,
ja det kan vara svårt att veta om man vill ha det ju.
När vi kom till dagis så var det låst. Kul tänkte jag, vad är det nu som hennes
pappa inte har sagt till mig?
Men vi hade tur & där var öppet. Såklart. Det hade varit rymningsförsök.
Stackars barn som inte vill vara där.
Alyssa, Memme & Josef sprang upp på loftet. Dom tre musketörerna som alltid
har varit oskiljaktiga. Så det var ingen puss & hejdå.

Nu ska jag sitta av min tid tills jag börjar jobba. Jag får väl se till att göra något
vettigt. Det är förbannat tråkigt att börja på eftermiddagen, jag blir stressad &
har massor att göra, men jag vet inte var jag ska börja någonstans & det
resulterar i att jag har glömt hälften!
Skitsamma egentligen så länge det inte är något livsviktigt.
Jag har väl kommit på att det är ganska skönt att inte göra så mycket.
Jag har ont i varenda millimeter av min kropp, det är sviterna av ett hårt arbetspass.
Idag blir det ett ganska lugnt pass, jag ska försöka få henne att gå i lite
butiker så jag också kan shoppa lite! Det skulle vara fint.

Baby, snart så orkar jag faktiskt inte vara utan mer.
Riktigt jobbigt.
Men du är fin ändå.