Ceejvlas

Inatt låg jag & tänkte på ganska så meningslösa saker egentligen.
Det finns ju aldrig några direkta svar.
Det är jämt så, jag tänker tills jag blir alldeles frustrerad på mig själv.
Jag skriver & skriver & jag hade kunnat ligga nätterna igenom & bara skriva
för att få ur mig allt.
Ibland ligger jag & undrar varför så mycket har hänt mig på så kort tid.
Jag är störtsäker på att jag skulle bevisa något, men för vem?!
Det är ju säkert för mig själv, jag var ganska så liten där ett tag.
Jag hade nog glömt bort vad som var skönt med livet & jag vet att jag helst
av allt ville fly.
Men nu då?! Vad är det jag ska bevisa nu?!
Det är inte samma saker som händer nu, men jag måste hela tiden strida för
att vinna. Jag lägger ner alldeles för mycket tid på att kämpa för det jag ska ha.
Hade det varit förut så hade jag struntat i det, låtit någon annan vinna.
Det är alltid dessa småsakerna nuförtiden som tar så förbannat mycket energi
ifrån mig. Jag blir bara trött på att hela tiden bråka om saker som är så
förbannat självklara & jag blir trött på att förklara hur allting ligger till.
Ingenting ska gå smärtfritt, det ska kännas att jag lever & jag har blivit bra på
att ignorera & ta skiten. Det är bara att borsta av sig & fortsätta, men en viss
irritation maler ständigt i bakhuvudet på mig.
Att vissa orkar?! Att vissa orkar lägga ner mer tid på att försöka förstöra för
andra än att bry sig lite mer om sitt eget liv.
Skit istället vad jag gör & hur jag gör det, för jag kommer inte att sluta med det.

Jag har varit superduktig nu. Jag har städat! Det finns alltid så förbannat mycket
att städa undan med en skit som gör allt annat än plockar upp efter sig.
Jag känner för att fixa något projekt & jag är så trött på synen av vardagsrummet.
Jag vill få upp hyllorna på Alyssas rum & plocka bort det sjukt fula skrivbordet.
Jag vill ha nytt golv, jag vill lägga trall i badrummet. Jag vill vill vill!
Det är mycket jag vill göra, men jag har ingen motivation överhuvudtaget.
Jag vill köpa nytt & ännu mer nytt. Men så länge jag inte vet vad så får jag låta bli.
Men jag vill så gärna ändå. Min beslutsångest är överdriven.

Idag är jag ledig. Jag vet inte om det är skönt eller bara jobbigt?
Jag har inget att göra & då blir rastlösheten alldeles för påträngande.
Alla har ju sina som dom delar dagarna med, andra jobbar, jag bara är.
Det får fantamej bli ändring på detta. Jag måste skaffa mig en hobby.
Jag kan inte sitta & pilla i naveln varenda lediga dag jag har.
Trots att det inte händer ofta att jag pillar i naveln så känns det som om jag
aldrig gör något annat. Jag är så jävla tråkig!