Ceejvlas

Jag var inte vid liv när alarmet satte igång. Ja, jag har dom störigaste
alarmen som finns enbart för att jag verkligen ska vakna men knappt
då går det att få liv i mig. Alyssa hon började att putta på mig & jag bad
snällt om fem minuter till. Men det fick jag inte.
Hon skulle minsann ha frukost & jag kände att jag också var på
svältningsgränsen. Det är jobbigt att göra frukost när man är i koma,
det är ännu jobbigare att vara hungrig då.
Sen skulle hon fixa & trixa innan vi skulle cykla till dagis.
Ja, hon skulle ha parfym, hon skulle ha örhänge, halsband, hårspray &
allt det där som en fyraåring inte ska ha. Helst skulle hon väl vilja ha
högklackat & smink också. Det är ett jävla sjå att försöka få på henne kläderna
som jag har valt. Ändå har hon varit med & godkänt.
Det passar inte ihop, jeansen är för långa, tröjan är inte tillräckligt snygg.
När klockan var halv nio sa jag till henne att jag iallafall skulle gå & då
tog det fyr i brasan.
Hon cyklade hemifrån & till dagis utan att ens pipa. Helt galet.
Det är stora backar både upp & ner, men det gick över alla mina förväntningar.
Det tog tjugo minuter, det är inte illa när hon cyklade helst själv.
Då stannade hon också till för att prata med en tjej som hade hund.
Väntade riktigt in dom för att få fråga vad det var för någon hund, men den såg
lite farlig ut så hon vågade inte fråga om hon fick klappa den.
Snart tar hon väl upp tjatet om sin förbannade mops hon vill ha.
Jag har ju inte den tiden, jag har ju knappt tid för mig själv. Men en Micke vill hon ha
vare sig jag har tid eller inte.
När vi kom till dagis var Memme där. Och dom skrek så att tinnitusen var ett faktum
& jag var inte så intressant, hon hann inte ens säga hejdå förrän dom
var försvunna. Så nu ser jag inte henne på länge igen.
Jävla jobb.



Jo, jobbet ringde mig när jag var på väg hem igen. Hur kul är det då?
Jag vet att det bara är jobbet & mamma som ringer från dolt nummer så
egentligen får jag ju faktiskt skylla mig själv.
Men dom ville jag skulle börja en timme innan. Jag vet i tusan om det är
så himla ball?! Jag ska spendera tillräckligt många timmar där ändå.
Men som den arbetsnarkoman jag en gång har varit så sa jag att jag kunde det.
Med risk för att jag kommer lite senare än tolv. För jag orkar inte stressa.
Det är bara tvåhundra timmar denna månaden om vi avrundar.
Det är ju faktiskt inte så farligt, det är ju inte lika mycket som jag en gång har jobbat.
Och nej, jag är inte alls trött på det. Jag tycker det är så förbannat roligt att jag
inte vill vara någon annanstans.
Och för tillfället så vill jag faktiskt byta jobb. Det bådar inte gott.
En fast tjänst är en fast tjänst oavsett vad. Och även om alla chefer är bra så tycker
jag ju faktiskt att den jag har nu är bäst.
Men jag är sugen på något nytt. Som alltid. Jag kan inte stanna för länge på samma
ställe för allt blir till en tråkig slentrian som gör mig rastlös & uttråkad.
Ge mig lite förbannade utmaningar. Var händer det saker??
Är det därför man blir terrorist? För att utmana sig själv?!
Men då får man ju inte se resultatet.. Sjukt tråkigt det också.

Nej, nu ska jag faktiskt fixa till en nyttig lunch. Utan vätecyanid frön.
Jag ska aldrig mer äta linfrö. Inte i samma mängder som förut.
En kollega på jobbet sa att jag skulle hänga med M för den där neurologiska
undersökningen han skulle på för att se så att jag inte fått några skador
av min konsumtion av linfrö.
Hon är galen!! Så idag blir det faktiskt bara en fetaostsallad med annat
tjofräs. Inte någon kycklingburgare med vitt bröd, men va fan!
Det går lika bra om inte ännu bättre!