Ceejvlas

Jag trodde faktiskt jag skulle dö av sömnbrist
när jag vaknar av att det spelas Abba på
världens högsta volym. Trots två stängda dörrar
emellan så lyckades dom två små väcka mig.
Konstigt? Nej, egentligen inte. Konsten att vara tysta
kan dom verkligen inte.
Jag tittade på klockan som stod på 05.35 & jag
ville begrava mig själv under täcket.
Jag kunde inte somna inatt. Mitt knä gjorde mest förbannat
ont & hur jag än låg så var det inte bra.
Jag försökte tvinga mig själv, jag hade ju världens
finaste bredvid mig, men det gick inte.
Till slut somnade jag väl, men då vaknar man av pigga barn.
Och det är konstigt att dom är så pigga vid den tiden,
dom somnade ju inte heller i tid igår.
Vi fick till & med sära på dom för att dom ens skulle våga blunda.

Det är väl vad som kallas charmen med barn?
Jag vill kalla det sömnbrist.
Nej, jag kunde inte somna om igen. Jag har fortfarande ont
& så tänkte jag att vi kunde göra pannkakor till frukost.
Jag är inget större fan av pannkakor så
jag väntar tills älski vaknar. Om en sisådär tre timmar
eller något ska jag försöka få liv i honom.

Nu får det bli soffläge en stund, jag var så elak att
jag hotade med att det inte blev pepparkaksbak om
dom inte höll sig på rummet. Så kanske, kanske kan
jag få en liten liten blund till?