Förlåt, jag har inte glömt dig.

Jag har varit dålig, ja riktigt dålig på
att skriva fina saker om den finaste.
Och jo, jag saknar dig. Mycket.
Om jag får lov att uttrycka mig milt?

Jag vill helst befinna mig nära.
Mest hela tiden. För jag behöver det.
Jag är ju helt fucking ensam jämt nu.


Du är fantastiskt underbar. Faktiskt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0