Minst tusen.

Mina foton är borta. Inte alla. Många.
Minst tusen skulle jag gissa på.
Tusen ögonblick som valts att fångas
på bild.
Och jag gråter lite. Inte med tårar,
men med själen. För jag kommer inte
få tillbaka dom någonsin.
Det ger mig ångest. Faktiskt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0