Ceejvlas

Jag var uppe med tuppen imorse. Eller tuppen vetifan?
Det var nog snarare med Alyssa.
Hon vaknade okristligt tidigt & hade satt sig för att
spela dataspel med volymen alldeles för högt.
Aja, upp skulle jag ju i vilket fall som helst.

Vi ringde pappa så att han kunde köra henne till dagis.
Jag är ju ganska så begränsad när det gäller att ta sig fram
& dessutom hade det tagit en sisådär hundra år för mig
att ens komma dit. Men idag känns ändå mitt knä ganska så
okej, om vi ska jämföra smärtor. Trodde jag tills vi gick ut.
Fy jävlar i hoppet. Knäet låste sig direkt vi kom ut i den
förbannade kylan som behagat komma som en käftsmäll.
Det började att värka som om någon gick loss med en
hammare. Och nu ska ni få höra. Just idag tycker jag att det
är bra. För jag ska gå till läkaren. Jag ska gå dit utan kryckor.
Därför har jag planerat in min tid väl. För det kommer ta sin tid.
Jag ska misshandla det ordentligt så att han inte kan göra annat
än att ge mig smärtstillande & skynda på hela jävla processen.
Eller ja, misshandla & misshandla. Jag ska ju egentligen bara
gå med det. Use it.

Annars så har jag redan hunnit få höra att någon har dött på
vår gata. Min reaktion var -Oj, det gick snabbt.
Jag tyckte väl att det verkade konstigt igår. Så kan det vara.
Lika bra kanske?
Och så har jag hunnit med fyra glas kaffe, det är ungefär allt
vad jag får ner. Mat kan jag knappt ens tänka på.
Det är ingen ordning med mig alls.

Nu ska jag bara vara tills det är dags att bege sig mot läkaren
så att jag kan få min dom. Blir det längre sjukskrivning eller
måste jag ta tjänstledigt då min chef inte tillåter mig att förstöra
mig ytterligare. Bra chef!