Ceejvlas

Sitter & tittar på Hopkins. Jag borde nog låtit bli egentligen.
Den där lilla oskyldiga grabben som fick hjärtstillestånd
när han sövdes... Hans mammas hjärtskärande skrik av fötvivlan.
Gråt.
Jag får en stor klump i magen, mina tårar bestämmer sig för att
leta sig fram i ögonvrån.
När läkaren säger att det är bättre att han får dö.
Hur klarar man av att förlora sitt barn?? Hur stillar man saknaden efter dom?
Jag borde inte titta på sådana program, & inte när det handlar om barn.
När jag själv som mamma tittar på sjuka barn så går ens tankar

i helt andra banor. Tänk om det vore mitt barn.

Tänk om det var jag som satt där & läkarna sa att det var bättre att hon dog.

....Jag tackar någon högre makt för att jag fick ett friskt barn...