Jag kan också..
Med all säkerhet vet ni ju vid det här laget att jag kan allt!
Ungefär som Lotta på Bråkmakargatan.
Men något jag inte kan är att vara elak..
Ni vet sådär riktigt elak som man ibland vill bli.
Man vill skrika ut saker, man vill kränka personen.
Men jag kommer aldrig så långt som till personangrepp.
För jag tror på karma.
Jag vill inte få igen det senare. Och så vet jag ju att det
ändå blir jag som vinner som lyckats knipa min käft.
Den person som säger elaka saker har inget annat att komma med.
Dom kan inte stå rakryggade i fighten & ha bra argument.
Jag avskyr människor som pratar skit, som använder det för
att själv få sina femton minuter i rampljuset.
Som sitter & snackar om ärlighet.. & ditten & datten..
men sen är dom likadana själv.
Snackar så tungan svartnar. Det fräter i hjärnan.
Hela kroppen blir förvriden till oigenkännlighet.
Det är så ni ser ut allihopa. Skitsnackarna.
Svarta & frätta.
Jag kan inget om att snacka skit. Jag går enbart på ren fakta
& vetskap om personen.
Jag pratar inte fult till någon.
Men idag så smällde fantamej bomben.
Jag knep igen truten & andades... Lugnt & fint.
Försöker han visa mig var skåpet ska stå?
Ha, jag ställer det själv. & precis mitt i vägen för honom.
Det är inte krig. Det är vägran.
Jag tänker inte backa för någon.
Kan inte låta bli att skratta. Jag tar ingen skit.
Ingen kan trycka ner mig. För jag.
Jag kan också!! Jag kan vara bättre än så.
Jag kan borsta bort ynkliga ord från jackan & gå.
Kan du?!?.. Nej. (fakta)
Och jag dansar mig igenom livet hur illa du än mår!
Puss!
