Nu känns det verkligen.

Jag är bortom all räddning känner jag.
Förkylningen knackar som besatt i öronen.
Dunkar sten i huvudet & snoret rinner.
Det är Sääääxit! Eller inte.
Jag vägrar ha öroninflammation igen.
Det gör riktigt ont. Jag vill inte vara trött & hängig.
Jag är inte riktigt den som passar för det.

Nu hjälper det inte att vitaminboosta bort skiten.
Jag får dras med denna förkylning ett tag.
Och jag har lärt mig att jag aldrig ska säga
-Så jävla skönt att jag inte åkt på något.
För då kommer det som en käftsmäll.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0