Ceejvlas

Är det okej att tycka synd om sig själv?! Att tycka att alla andra också borde
göra det?! Jag undrar om någon känner empati för min brända röv!?
Jag tycker ni borde sympatisera, min röv är ju grannskapets nya snack.
Här visar jag upp mig i stringtrosor då det inte går att ha något annat utan att
det mest gör sjukt ont.
Jag känner mig nästintill döende & jag har inte kunnat vistas i solen alls idag.
Sorgligt, men det är ju smällar man får ta när man tycker det är bättre att
pressa som tusan en endaste dag. Klokheten försvinner när man ligger där
på stranden, man hinner inte känna efter.
Jag tyckte inte det var någon större upplevelse att gå på stan & leta efter present
till Alyssas kompis som ska ha kalas imorgon. Det sved & brände & jag gick
lagom roligt. När inte kylbalsam eller eftersolgel hjälper får man stå ut med
smärtan & skylla sig själv för sin dumdristighet.

Fast jag är glad ändå. Det är alltid lika skönt att se denna vackra människa.
Det spelar ingen roll hur ogärna jag än vill, men det finns något speciellt.
Jag vet inte om det är sättet personen pratar på, lugnet?..
jag kan helt enkelt inte sätta fingret på det, men det är väl egentligen skitsamma.

Nu ikväll så blir det lite grillat istället för malmö. Vi tar hänget här istället med tanke
på mitt tillstånd. Och jag kommer skratta mig igenom kvällen & få höra många
gliringar, men ibland måste man ju bjuda på sig själv & det är vad jag gör nu..

( haha, det är kul att skratta åt iallafall)