Aldrig stilla..
Jag försöker förfina grejen om att aldrig finna stillheten.
Att hela tiden hatta fram & tillbaka.
Jag har aldrig varit typen som velat vara på samma ställe i evigheter.
Jag tröttnar fort. Jag är en sådan person som inte vill längre
när allt går på rutin & man kan saker utan & innantill.
Det ska inte vara så.
Nu hinner det inte bli så! Igen.
Jag har varit här sedan den 19:e januari. Det är ingen lång period.
Men redan går allt på rutin för att det är så lite att göra
egentligen.
Nu ska jag börja på ett nytt jobb igen!
Det bästa med det är att jag får träffa mycket nytt folk.
Jag lär känna massor med intressanta människor & jag lär
mig något nytt hela tiden.
Jag gillar det!
Jag kommer att vara här på torsdag också, sen är det slut.
Då börjar jag arbeta med folk som har förvärvad hjärnskada + människor
med utvecklingsstörning!
Det ska bli intressant då man även där ska klara av att jobba
individuellt. Klara av att fixa biffen själv är jag grym på!
Jag kan inte förneka min jublande glädje att äntligen få jobba med
det jag velat jobba med under hela tiden.
Utvecklingsstörda är ett häftigt släkte! Dom ger så mycket glädje!
Jag tycker det är perfekt.
Saken är den.. Jag kommer jobba hela sommaren igen.
Jag har inte gjort annat än att jobba under två år + under hela tiden
jag pluggade. Det blir tre år. Med enbart ledigheten på schemat.
Det blir inte mycket.
Men jag överlever nog det med. Nästa år kan jag ha semester.
När stillheten infinner sig så ska jag leta efter fart & fläkt.
När stillheten är ett faktum kommer jag pensionera mig
& leta äventyr.
Detta är vad jag gillar. Att aldrig vara stilla!
