Ceejvlas

Jag vet inte vad det är som är så roligt med det jag gör?
Men folk måste verkligen kommentera allt.
Jag finner det väldigt eneverande, har inte folk sitt eget
att bry sig på?
Har dom ögonen alltid på mig & följer varje steg jag tar?
Ser dom vad som händer bakom stängda dörrar
eller låter dom fantasin flöda fritt för att sedan berätta om dom?
Fantasierna alltså!
Jag vet inte om jag ska bli jublande glad för att dom lägger
ner all denna energi på mig, eller om jag ska bli arg &
undra varför det är så intressant med mig?

Ja, Jag vet att min dåtid är något som snackas mycket om.
Folk vet vad jag har gått igenom.
Och det kommer fram okänt folk & frågar vad som egentligen
hände & om det inte var jag som var tillsammans med honom.
Jag vet inte om dom ser mig som någon som borde ligga hemma
& gråta istället för att umgås med vänner.
Men han är long gone.
Och ja, vet ni vad?! Jag umgås med vem fan jag vill.
Vad ni än tycker om det & hur dom än varit.
Vet ni?! Ingen är perfekt. Och vad säger folk om er när inte
ni är i närheten?!
Varför måste det finnas så jävla mycket skitsnack?!
Jag blir så trött.
Och att ni sen tycker en sak, det skiter jag fullständigt i.
För jag skiter i vad ni umgås med för folk. Och då kan man ju undra
vems vänner som är bäst?!

Varför kan folk inte bara låta bli att snacka?
När dom inte känner mig. Håll koll på er själva istället.
För det märks ju vem som mår bäst!
Jag fokuserar helt & hållet på mig själv.
Och jag orkar inte....

Nu ska jag förbereda mig mentalt för en tur till Ikea.
Det är underbart!