Det var inget jag ville.

Jag vet inte om jag gillar att vara ledig egentligen?
Nu har jag gjort allt som jag skulle göra & ingenting
finns kvar. Klockan tickar sakta & jag sitter mest & funderar.
Funderar på allt möjligt, som inte har någon som helt relevans!
Jag måste jobba jämt för att inte bli alldeles för rastlös.

Jag har fått tuppjuck & nu ska det göras om på Alyssas rum igen.
Det ska inhandlas nya saker.
Jag har en idé som snurrar i huvudet om hur det ska se ut.
Nu ska det bara bli så på riktigt också.
Hon måste börja spendera lite mer tid där, inte vara så mammig.
Det är dags att hon börjar sova där inne också.
Inte för att jag behöver sova i min dubbelsäng alldeles ensam,

men det är 1½ år sedan hennes liv vändes upp & ner & det är dags

att det börjar återgå till det vanliga.

Det är ju självklart att hennes trygghet rubbades drastiskt & jag var rädd

för höjder & alla fönster i den gamla lägenheten. Därav behövde både hon

& jag få ett lugn. Men efter att alltid ha sovit i sin egen säng för att sedan
sova i min vid 2½ års ålder är inte bra.
Så nu får jag peppa henne & det ska jag göra genom att fixa till hennes rum.
Lite nytt, lite häftigare, lite mindre leksaker. Mer en mysig sovplats!

Har jag inget att göra när jag är ledig kan jag ju alltid planera!
Det är ju så satans trist att vara ledig.
Måste bara vara jag som tycker det.

Fast nu blev jag sugen på dinkelbröd, så det får jag ta att baka.
Göra lite nyttiga powerbars också kanske?.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ditt ord:

Trackback
RSS 2.0