Ceejvlas

Jag vet inte varför jag envisas med att kliva upp
flera timmar innan jag egentligen behöver.
Jag tänker framåt. Jag tänker på att jag vill kunna
sova på natten, men det fungerar ju inte ändå?
Så varför plåga sig med att dra sig upp ur en
varm skön säng?? Svaret finns inte.

Jag väntar nu. Och jag har skrivit ner en lull-lull
handlingslista för att jag inte ska glömma.
Men jag glömmer trots lappar. Det gör jag jämt.

Idag känns det som om öroninflammationen är närmre.
Lite värre, lite galnare "någon" som hamrar.
Jag hoppas innerligt att jag får det idag, imorgon eller
iallafall innan veckan är slut.
För jag hör så jävla dåligt nu också.

Och jag är rädd för att Erika inte orkar ta sig upp.
För hon är en riktigt sovare. Den här tiden är
mitt i natten för henne. Men jag litar på henne!

Måste ringa banken. Leta upp numret också.
Nu!