Ceejvlas

Mitt i natten här så var det väldigt livligt & jag kände
mig ganska så obekväm med situationen.
Det är så sant att när man börjar närma sig trettio är
det skönt att polisen finns. Dom är en trygghet i samhället.
Allting eskalerade & det nådde oanade höjder här i
lilla Eslöv. Det som verkade alldeles otänkbart mitt i min
lilla idyll av gamla människor & trädgårdsprat.
Här kan inget ont hända tänkte jag när jag flyttade hit.
Men tro det eller ej.
En regnig natt i slutet av november händer det grejer.
Efter en mysig kväll var det inte lika mysigt att komma hem
& höra skrik & hur det var galet med slagsmål alldeles intill.
Jag förstår mig inte på biverkningarna av alkohol & jag
tycker att de som inte klarar av det ska absolut hålla sig
ifrån det. Här var det nog mycket mer än alkohol som var
inblandat. Jag skickade ett sms till min stackars mamma som
jag väckte & förstörde resten av natten för.
Jag gick ut för att titta var det egentligen kom ifrån fast att
det kändes ganska så uppenbart.
Jag hade mina aningar. Och just när jag står utanför & pratar
med mamma i telefonen så kommer det några otroligt
uppkäftiga ungdomar ut genom dörren. Jag säger till dom att
det är bra nu. Mamma var tuff & sa att polisen var tillkallad.
Då är det jag som blir hotad. Det räckte inte med att vifta på
ögonfransarna & se söt ut. Jag hade blivit en mycket illa tilltygad
bit om jag inte gick därifrån. Så jag lät mamma ringa polisen.
Och vi väntar med spänning på vad som komma skall.
Det kommer en polisbil & efter den kommer en till.
Dom kommer från varsitt håll med den där fina hållningen som
bara uniformerade människor har. Och jag kände mig lättad.
Fyra poliser, två män & två kvinnor. Den ena polismannen måste
ha varit lika lång som ett höghus & jag kunde inget annat än att
se upp till honom! På fler än ett sätt.
Det blev galet när dom kom upp till lägenheten där allting var i full
fart. Jag vet inte hur länge det höll på. Det skreks & hotades.
Jag förstår verkligen inte hur man kan bete sig så som dom gjorde.
Att hota poliser. Är inte det bara lite överdrivet?
Deras föräldrar måste verkligen vara stolta över sina barn.
Jag hade med glädje låtit mitt barn följa med polisen för att känna
på hur det känns om man tar sig lite för mycket vatten över huvudet.
Inte slutade det heller. Flickorna grät. Dom gick & dom kom.
Det skreks & hotades lite mer & en var på väg att slänga polisen över
balkongräcket. Vad fint det hade varit om dom hade burat in honom.
Då hade vi ju sluppit dom här.
Efter säkert en hel timme så var alla på väg därifrån. Det resulterade
i en jakt av en kille. Killen som tyvärr bor här. Eller gjorde.
Stackars hans mamma som inte kan göra något.
Det var som i en dålig kriminalroman, polisen springer med händerna
på sina batonger, dom jagar. Dom lyckades & vi trodde att allting
skulle sluta lyckligt.
Det fortsatte nere på parkeringen & hade jag varit polis hade jag kastat
in varenda liten ouppfostrad slyngel som vågade säga så fula ord som
dom gjorde. Dom hade fått smaka på både det ena & det andra.
Och plågsamt skulle det vara.
Föräldrar måste ha ringts för ett gäng blev hämtade & hade det varit jag
som hade varit förälder hade jag varit allt annat än stolt.
Jag hade gått med huvudet mellan benen i evigheter. Ett sådant barn vill
nog ingen ha. Och jag vet inte riktigt hur det kan gå så snett?
Dom släppte ut en hund & gick där med sina ficklampor & letade
efter något som jag inte vet vad det var bland buskar & överallt.

I denna delen av Eslöv händer det. Det är här vi har nattliga besök av
polisen & det är här vi får höra ord som man inte ens vill ta i sin mun.
Det är här man ska passa sig för att vara den onda grannen som förstör
en lyckad fest. För enligt dom så var bråken inte så allvarliga.
Nej, det är helt normalt att slå varandra & kasta ut varandra från balkonger.
Och jag undrar hur det känns att bli vräkt på grund av att sin son inte
kan hantera varken alkohol eller sitt humör. Jag undrar hur det känns att
vara helt oförmögen att tala sin son tillrätta eller kunna agera som förälder.
Det är här man inte får någon som helst sömn & undrar hur man ska orka
ta sig igenom morgondagen.
Men förövrigt så är det ju faktiskt en idyll. På dagarna ser det ut som vilket
lugnt kvarter som helst. Där vi gamla människor talar fint till varandra &
hjälper varandra. På nätterna förvandlas det till ett tillhåll för äckliga drägg
som jag helst av allt skulle vilja ge ett nackskott.
Var är ungdomarna på väg?
Detta var menat som en dålig liknelse av någon dålig bok. Med ett dåligt slut.

Men mer om allt spännande senare idag.
Alyssa kommer ju trots allt hem om fem timmar ungefär.
Hon sov sig igenom allt & jag ska nog fan se till att hon aldrig blir som dom.